På resande fot
Totalt ska jag vara borta tio dagar. Och det mina vänner, är ett aber att packa för. Som vanligt har jag nog tagit med mig för mycket ; risken finns att jag måste lämna lite här i Nässjö tills påsk när jag kommer tillbaka. Men vi får se, ska kolla över packningen imorgon igen.
Imorgon är det för övrigt stora grejer på g i form av två arbetsrelaterade intervjuer. Jag hoppas mest på att intervju nummer två ger något, men det vore även skönt om intervju ett gör det, men men...den som lever får se...
Sen sist har det hänt en del men samtidigt inte så mycket. J var här en kort och intensiv helg. Mycket skratt, prat och umgänge, kravlöst och precis som det ska vara. Me like.
Sista kursen innan Radioprojektet drar igång på allvar är inledd. Det blir video i fem veckor och det känns faktiskt helt okej konstigt nog. Eller så är det så att det mesta känns ok efter projektledningskursen...
over and out
I´ll follow you tonight
Veckan som gått har väl varit rätt ok ändå, om inte annat så har det varit uppfriskande med nya människor och framförallt med folk från "branschen". Den här veckan har det även börjat röra lite på sig; både vad det gäller sommarjobb, Radioprojekt och livet i allmänhet. Känns bra. Nu hoppas jag bara att allt verkligen går i lås också vad det gäller tajming och annat.
Imorgon får jag besök! då ska jag fira att kursen äntligen är över och att jag kan slappna av (iallafall över helgen) samt njuta av att umgås :)
kärlek.
Låt oss alla hoppas att det bara kan bli bättre
- Nu ska vi jobba som två mediehus den här veckan och tänka publicering i flera kanaler. Vi är så spända inför det här, visst ska det bli kul?!
Så lät det i måndags. Jag har såhär efter två dagar klara synpunkter på upplägget, men det var inte det jag tänkte skriva om. Det jag tänkte skiva om är det faktum att jag inte kunde bry mig mindre om vad vi gör eller inte gör i skolan.
Jag har tappat allt vad motivation heter och räknar hela tiden ner tiden fram till examen. Det som ska hända och göras innan dess är liksom bara något som jag måste "ta mig igenom". Värdelöst? visst Destruktivt? ja Ohållbart? troligtvis det också ja.
Men jag har verkligen ingen som helst motivation för skolan längre. Tragiskt men sant. Jag vet att jag BORDE göra både det ena och det andra och engagera mig mer för att "passa på" och "få ut så mycket som möjligt" av den sista tiden i Kalmar. Kanske handlar det helt enkelt om skoltrötthet, kanske om att jag anser att nivån och relevansen på utbildningen sjunkit något drastiskt under sista året. Vad vet jag.
Under alla år jag gått i skolan på olika nivåer har jag inte upplevt detta själv innan, men däremot har jag hört många berätta om det här med att inte känna sig motiverade, oinspirerade och trötta på skolan.
Kanske är det en övergående svacka, kanske är det en svacka som kommit för att stanna och som orsakats av att jag vet att det snart är slut.
Ingen aning, men imorgon går jag till skolan igen som den duktiga student jag är.
kärlek
Avslut
Renande. Befriande.
Nu är uppsatsen inskickad en sista (ta i trä och allt det där...) vända till vår handledare. Sedan återstår bara att lägga upp den i databasen och sedan ska våra poäng som vi slitit så för ramla in.
Ett halvårs påfrestande arbete är klart och vi har skrivit en c-uppsats!





kärlek.
Det löser sig
Men. Nu släpper vi det och går vidare. Redovisningen är gjord, dokumentationen inlämnad och testet godkänt. Summan av detta blir (om det finns någon Gud) att jag (vi) blir godkända och slipper se hans otäcka uppsyn igen utan istället får såga honom på utvärderingen av kursen.
I helgen ska jag andas, elda uppsats samt socialisera mig lite. Nästa vecka blir antagligen en hård vecka, men det kommer förhoppningsvis gå snabbt eftersom jag har besöket nästa helg att se fram emot :)
kärlek
Nattlig aktivitet
Klockan 03:20 pågår fortfarande dunkandet och nu har fler än jag vaknat och röster hörs i korridoren. Funderar starkt på vad f-n det är som pågår och överväger att gå ut i korridoren men efter en överläggning med mig själv så inser jag att jag inte vill bli mer vaken än jag redan är eftersom jag ska gå upp om drygt fyra timmar.
Klockan 03:30 har ljudet upphört och ordningen lagt sig i korridoren. Jag somnar om.
När jag drygt fyra timmar senare går ut i köket för att fixa frukost upptäcker jag källan till ljudet. Glaset i nedre delen av dörren in till korridoren har ett stort hål, typ som att någon försökt sparka sig in.
Jag är så j-vla trött på att bo i korridor!
kärlek
Ett dop och en begravning
Det var tre killar med den klassiska uppdelningen; en som var extremt full och pratade med allt och alla hela tiden, lite för "på" helt enkelt. Sen har vi kompisen som antagligen är lika full men det är inte så tydligt. Han är den som försöker se till att hans dräggiga vän uppför sig och inte trakasserar alla. Kille nummer tre är lika full men inte alls pratsam utan går mest runt och dräller. Jag säger då det.
Men stämningen var rätt god tills kille nummer två kom på mig med att konstant sno hans klot. Inte populärt. Men charmig som jag är så kom jag undan med det också ;) När jag sedan satt och höll med om att jag var bra eftersom jag ledde drev jag det nästan lite för långt och var nog nära att få styrk. Intressant att bowla...
Men helgens höjdpunkt var nog ändå begravningen och dopet. Herr Iller fick äntligen vila i frid. Det hela skedde under mycket värdiga former med kremering och en präst som förrättadet det hela. Sedan tittade vi tillsammans på medans han brann innan vi lät honom driva ut i havet. Nu är han nog någonstans i höjd med Öland.
Illvira döptes i vin, A fick vara stand-in som gudmor eftersom den riktiga inte hade den goda smaken att närvara. Dopgudstjänsten reviderades något och sedan var hon upptagen i vår stora underbara familj och våra liv kunde återgå till det normala.
Imorgon bär det av mot fel kust. Var ett tag sedan sist.
Kärlek.
Lördag, äntligen lördag
Dessutom skiner solen ute och snart ska jag gå en sväng på stan och fixa lite samt njuta av det fina vädret.
I övrigt tänker jag unna mig att inte göra något "nyttigt eller effektivt" idag. Visst, det finns saker jag borde göra, men idag tänker jag faktiskt skita i det och vara ledig.
Alltså; solen skiner, det är lördag och ikväll ska vi äta pizza och bowla =)
(att jag sedan önskar att vissa människor befann sig här istället för långt bort är en annan historia...)
kärlek
It´s all inside my head
Det här är första hela veckan på ett tag som jag faktiskt ska spendera i Kalmar. Och som alltid så kommer då rastlösheten som på beställning. Jag går till skolan varje dag (med vissa undantag), tränar, handlar, gör det jag ska. Men hela tiden gnager en känsla i mig, en känsla av att vara konstant okoncentrerad och önska att jag vore någon annanstans och gjorde något annat.
Det är extremt frustrerande och jag kommer hela tiden på mig själv med att inte vara i nuet utan istället räkna dagar och veckor tills nästa resa.
Men! i tisdags gjorde vi något väldigt spontant. Vi bokade en resa till Barcelona! det om något är nästan abnormt frodigt som Karin skulle sagt. Ska bli riktigt najs. Vi åker i fyra dagar i början av mars när det förhoppningsvis är vår Spanien. Härliga tider!
over and out
Bara för att jag kan (och vill)
Nu har januari äntligen passerat, gråare och tristare månad får man leta efter, så tänkte jag fram tills alldeles nyligen. Men sen insåg jag att även om vädret varit riktigt kasst under hela månaden så har mitt liv iallafall varit allt annat än enformigt.
Det har firats c-uppsats, härjats i Nybro, druckits whiskey en vanlig tisdag, avverkats säljmöten, socialiserats med folk....sen har jag faktiskt gått lite i skolan med. Men det känns som en bisak i sammanhanget.
Dessutom har jag redan lyckats hålla mina nyårslöften. Och det där med att vi kastar oss med huvudet före in i 2008 och männen efter har visat sig stämma otroligt bra.
Nu kan det alltså bara bli ännu bättre.
Vill man så kan man och gör man inget för att få det man vill ha kommer man heller aldrig få det.
Kärlek.