madamebutterfly

Nu har jag än en gång packat ihop mina tillhörigheter efter ett tillfälligt boende. JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ TILLFÄLLIGA BOENDEN OCH ATT FLYTTA! Förlåt. Jag var bara tvungen att säga det.

Jag har bott i sex städer under mitt liv och vill inte ens räkna på hur många gånger jag flyttat sedan jag flyttade hemifrån för fyra år sedan. Det är slitsamt, fruktansvärt slitsamt. Men samtidigt har det inte heller funnits så mycket att välja på med tanke på yrkesval och hur det ser ut i den här branschen.

Jag är tacksam över möjligheten att kunna flytta hem till vännen eller föräldrarna, tacksam för att ha någonstans att ta vägen. MEN jag vill slå mig ner någonstans, tyvärr går ju inte det med tanke på hur läget är.

Det är inte balanserat just nu. Inte alls. Jag vill bara ha en liten medgång på något plan i livet. Det skulle göra så mycket, göra så stor skillnad.

Jag är irriterad, rastlös, uttråkad och känner mig inte tillfreds. Och gnälla utan att göra något konstruktivt åt min situation är egentligen det sista jag vill göra, så jag hoppas på energi och entusiasm nog för att ta tag i livet i någon ände.