madamebutterfly

Man kan gnälla som fan. Många gör det, även jag ibland. Men det är mycket svårare att börja ta ansvar för sin egen situation och sitt eget liv istället för att skylla på andra gång på gång.

Men det är ett måste. Att inte göra det är inget annat än en garanti för att bli bitter och missunsam. Jag medger att det känns som att mitt liv har gått lite i stå den senaste tiden: att allt jag gör är att söka jobb som inte ger något mer än tack men nej tack. Något som gjort att den mentala hälsan och energin varit (och är) allt annat än på topp.

I fredags var det återigen dags för att bryta ihop och gå vidare. Denna gång resulterade det i en lista med saker som skulle tas tag i under veckan som kom. Idag är det onsdag och jag har faktiskt bockat av de flesta av punkterna och det känns väldigt bra.

Idag var jag dessutom i Tranås oå någon form av intervju inför praktik. Troligtvis har jag praktiken som i en ask, men jag tror det inte förrän min vän (?!) på AF gett sin välsignelse. Tror det blir bra att ha praktik. Ger något att göra på dagarna, får mig att känna mig nyttig.

Energin Tranås gav mig gjorde att jag äntligen tog tag i två jobbiga samtal (som alltid frågar man sig efteråt varför man drog sig för att ringa dem...)

Alla dagar är inte bra dagar, men det gäller att utnyttja de som är det. Så länge man har gjort det man själv kan för att få en viss händelseutveckling kan man vara nöjd med sig själv. Då är saken liksom utanför ens egen kontroll. Men så länge man tror att någon eller något annat plötsligt ska svepa in och lösa allt är man helt fel ute.