madamebutterfly

Oktober med dess mörker, blåst och höstkänsla är verkligen inte det optimala tillfället att rycka upp sig. Det hade säkert varit lättare att göra det i maj eller juni när solen lyser längre om dagarna och livet känns enklare. Men nu är det oktober och en uppryckning är ett måste.

Livet är varken optimalt eller enkelt just nu. Men å andra sidan finns det alltid de som har det värre. Att klaga när man har tak över huvudet, mat och pengar så man klarar sig samt vänner och familj som älskar en känns bara bortskämt. Ändå kan jag inte låta bli.

Runtomkring mig har jag människor som tycks ha landat i det de gör och där de är. Det har inte jag. Försök landa när du under det senaste året har flyttat fem gånger (!), har valt ett yrke med extremt osäkra och snåriga anställningsförhållanden och inte kan planera i någon större utsträckning eftersom du inte vet om du kommer få ett jobb och i så fall var och när.

Men nu var det ju uppryckning vi pratade om. När jag läser det jag just skrivit inser jag att det är ett måste. Jag måste helt enkelt gilla läget, iallafall för stunden. Förlika mig med att jag är här, nu. Inse att det inte är för alltid och därför inte ristat i sten. Andas.
Sen gäller det ju också att (för att ta till en klyscha) försöka se det bästa i saker och ting och ta tillvara på situationen. Hur gör man då det?

Jo, genom att uppskatta att jag för första gången på ett antal år bor i samma stad som majoriteten av vännerna och alltså mycket enklare kan träffa dem, att ha familjen till hands, göra saker som ger energi istället för att ta, att vara snäll mot mig själv.

Sen finns det ju faktiskt en del att se fram emot under hösten:

* Födelsedagsfest
* Inflyttningsfest
* Resa till Malmö och Helsingborg
* Konsert

Så vänner, imorgon hoppas jag på att solen skiner på oss alla så det blir lite lättare att gå ut i det vackra höstvädret och rycka upp sig. Trots att det är oktober.

Kärlek.