Vägskäl
Nu har det snart gått tre år sedan jag tog examen och kände att världen låg för mina fötter med sommarjobb på SR och sen...ja, sen skulle det liksom bara lösa sig. Visst har det löst sig merparten av tiden, men nu börjar jag blir väldigt trött på ovisshet, korta inhopp och allmän otacksamhet.
Nu har den världen som då låg för mina fötter raserats. Nu ser jag inte längre journalistiken som ett framtidsyrke, som en hållbar möjlighet till försörjning. För vem skulle se det som en långsiktig möjlighet till sysselsättning och försörjning när man efter elva månader blir UTlasad och inte INlasad, när de fasta jobben är lika ovanliga som sol på midsommar och när allt fler tidningar drar ner på sin bemanning?'
Det finns fortfarande stunder då jag tycker att jag har världens bästa jobb. Men de stunderna blir allt färre. Däremot blir stunderna av frustration, irritation och menlöshet allt fler. Varför anstränga sig när jag inte ens vet om jag har något jobb att gå till i januari?!
Visst är det bra att lära sig nya saker, men hur bra behöver man egentligen bli när man kanske ändå måste ägna sig åt något annat om två månader?
Ovisshet gör ju under för arbetsmoralen. Inte.
Visst finns det andra tankar på saker att göra. Men frågan är om jag pallar. Om det är värt minst tre år till i skolbänken för att skaffa sig en ny karriär?!
Nu har den världen som då låg för mina fötter raserats. Nu ser jag inte längre journalistiken som ett framtidsyrke, som en hållbar möjlighet till försörjning. För vem skulle se det som en långsiktig möjlighet till sysselsättning och försörjning när man efter elva månader blir UTlasad och inte INlasad, när de fasta jobben är lika ovanliga som sol på midsommar och när allt fler tidningar drar ner på sin bemanning?'
Det finns fortfarande stunder då jag tycker att jag har världens bästa jobb. Men de stunderna blir allt färre. Däremot blir stunderna av frustration, irritation och menlöshet allt fler. Varför anstränga sig när jag inte ens vet om jag har något jobb att gå till i januari?!
Visst är det bra att lära sig nya saker, men hur bra behöver man egentligen bli när man kanske ändå måste ägna sig åt något annat om två månader?
Ovisshet gör ju under för arbetsmoralen. Inte.
Visst finns det andra tankar på saker att göra. Men frågan är om jag pallar. Om det är värt minst tre år till i skolbänken för att skaffa sig en ny karriär?!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej hej,
Ett tips, en sak som jag funderar på, är att läsa till Medie och kommunikationsvetenskap, Läser man 90 poäng (dvs tre terminer).. så har man en dubbelexamen som informatör med vår utbildning... Med vår bakgrund som journalister så ligger man nog ganska bra till för de fasta 8-5 jobben, med lediga helger och feta semestrar på kommunen eller länstyrelsen.. :)
Hoppas att du mår bättre snart.. och jag vet precis vad du menar med att man blir trött på att pendla runt.. Jag är också less på det! ;)
// Lena Finnas
Postat av: Ingrid
Hej där! Hittade plötsligt tillbaka till din blogg via en gammal blogg jag hade... :) Och hittade ett träffande inlägg.. har känt precis sådär ganska länge. Det suger. Verkligen. Hoppas det löser sig till det bästa iaf!
Trackback
