Det kryper i mig
Nu har jag än en gång packat ihop mina tillhörigheter efter ett tillfälligt boende. JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ TILLFÄLLIGA BOENDEN OCH ATT FLYTTA! Förlåt. Jag var bara tvungen att säga det.
Jag har bott i sex städer under mitt liv och vill inte ens räkna på hur många gånger jag flyttat sedan jag flyttade hemifrån för fyra år sedan. Det är slitsamt, fruktansvärt slitsamt. Men samtidigt har det inte heller funnits så mycket att välja på med tanke på yrkesval och hur det ser ut i den här branschen.
Jag är tacksam över möjligheten att kunna flytta hem till vännen eller föräldrarna, tacksam för att ha någonstans att ta vägen. MEN jag vill slå mig ner någonstans, tyvärr går ju inte det med tanke på hur läget är.
Det är inte balanserat just nu. Inte alls. Jag vill bara ha en liten medgång på något plan i livet. Det skulle göra så mycket, göra så stor skillnad.
Jag är irriterad, rastlös, uttråkad och känner mig inte tillfreds. Och gnälla utan att göra något konstruktivt åt min situation är egentligen det sista jag vill göra, så jag hoppas på energi och entusiasm nog för att ta tag i livet i någon ände.
Jag har bott i sex städer under mitt liv och vill inte ens räkna på hur många gånger jag flyttat sedan jag flyttade hemifrån för fyra år sedan. Det är slitsamt, fruktansvärt slitsamt. Men samtidigt har det inte heller funnits så mycket att välja på med tanke på yrkesval och hur det ser ut i den här branschen.
Jag är tacksam över möjligheten att kunna flytta hem till vännen eller föräldrarna, tacksam för att ha någonstans att ta vägen. MEN jag vill slå mig ner någonstans, tyvärr går ju inte det med tanke på hur läget är.
Det är inte balanserat just nu. Inte alls. Jag vill bara ha en liten medgång på något plan i livet. Det skulle göra så mycket, göra så stor skillnad.
Jag är irriterad, rastlös, uttråkad och känner mig inte tillfreds. Och gnälla utan att göra något konstruktivt åt min situation är egentligen det sista jag vill göra, så jag hoppas på energi och entusiasm nog för att ta tag i livet i någon ände.
Hannut har sett Mammut
Ja, inte hennes nära släkting då utan filmen.
Och den var klart över förväntan. Nu är Hannut lite smått mascarastrimmig längs kinden och sitter och undrar över hur folk är skapta som köper sex. Framför allt de som köper sex med barn. Det är helt jävla vidrigt milt uttryckt.
Insikt nummer två består i att Hannut verkligen borde göra allvar av sina planer på volontärarbete. Med tanke på hur bortskämda vi är i det här landet så är det inte mer än rätt egentligen.
Men se filmen vetja.
Och den var klart över förväntan. Nu är Hannut lite smått mascarastrimmig längs kinden och sitter och undrar över hur folk är skapta som köper sex. Framför allt de som köper sex med barn. Det är helt jävla vidrigt milt uttryckt.
Insikt nummer två består i att Hannut verkligen borde göra allvar av sina planer på volontärarbete. Med tanke på hur bortskämda vi är i det här landet så är det inte mer än rätt egentligen.
Men se filmen vetja.
Hannut - inte mycket bättre än andra kvinnor?
Det går utför med Hannut. Jag minns för något (några?) år sedan då jag och min bättre hälft hade lååånga utläggningar om att vi minsann var naturligt snygga och inte kunde förstå hur folk kunde lägga så mycket pengar på sitt utseende i form av hårprodukter, smink och annat.
Just det.
Sen hände tydligen något. Numera har jag definitivt fler puder/foundations än vad jag hinner använda, TVÅ olika sorters rouge, ögonskuggor, läppstift och inte att förglömma: den svindyra hårprodukten som tar fram de där "naturliga" lockarna i mitt hår. Och då har jag inte ens nämnt andra obskyra hårprodukter, kajalpennor och annat.
Behöver jag säga att jag oftast använder mig av max två saker till vardags och alltid av samma fyra saker eller så när jag ska på fest?!
Man kan ju tycka att Hannut borde sett sin begränsning där och tänkt okej, jag har det jag behöver. Men nej. Idag har Hannut för första gången i sitt liv varit på make-up rådgivning! det blev förvisso snyggt och jag måste mot min vilja medge att jag gillade det.
Herregud. Dessutom börjar det bli problem med var man ska göra av allt. Varifrån kom liksom den vita plastback som jag numera använder för alla saker jag inte "måste" ha varje dag?! smidigt, verkligen.
Ska ägna någon av dagarna innan jag flyttar åt att gå igenom nyss nämnda låda med målet att rensa den, men något säger mig att jag inte kommer kunna skiljas från så mycket i den.
Vem vet. Jag kan ju någon gång behöva en groteskt stor puderborste eller varför inte blå ögonskugga?!
Just det.
Sen hände tydligen något. Numera har jag definitivt fler puder/foundations än vad jag hinner använda, TVÅ olika sorters rouge, ögonskuggor, läppstift och inte att förglömma: den svindyra hårprodukten som tar fram de där "naturliga" lockarna i mitt hår. Och då har jag inte ens nämnt andra obskyra hårprodukter, kajalpennor och annat.
Behöver jag säga att jag oftast använder mig av max två saker till vardags och alltid av samma fyra saker eller så när jag ska på fest?!
Man kan ju tycka att Hannut borde sett sin begränsning där och tänkt okej, jag har det jag behöver. Men nej. Idag har Hannut för första gången i sitt liv varit på make-up rådgivning! det blev förvisso snyggt och jag måste mot min vilja medge att jag gillade det.
Herregud. Dessutom börjar det bli problem med var man ska göra av allt. Varifrån kom liksom den vita plastback som jag numera använder för alla saker jag inte "måste" ha varje dag?! smidigt, verkligen.
Ska ägna någon av dagarna innan jag flyttar åt att gå igenom nyss nämnda låda med målet att rensa den, men något säger mig att jag inte kommer kunna skiljas från så mycket i den.
Vem vet. Jag kan ju någon gång behöva en groteskt stor puderborste eller varför inte blå ögonskugga?!
Livet är en fest
Med en dryg vecka kvar i Jönköping var det dags att kalla samman styrkorna för utflyttningsfest, en fest som blev mycket lyckad: de kom, de lät, de åt, de hetsade, de åkte hem igen.
Härliga tider!
Här följer lite bilder för er som inte kunde komma eller som helt enkelt inte var bjudna ;)
Härliga tider!
Här följer lite bilder för er som inte kunde komma eller som helt enkelt inte var bjudna ;)
Ta dig samman kvinna!
Gaaah! efter en vecka utan jobb så gör Hannut typ ingenting. Eller hon umgås med folk och hetstittar på Vänner, men inte så mycket mer.
Hon ringer inte de där jobbiga samtalen hon borde ringa, hon söker inte jobben hon borde söka. Istället skjuter hon allt på framtiden och intalar sig själv att det finns gott om tid för det. Till exempel på måndag eller så. Men nu är det tydligen så att Hannut ska läsa nyheter på måndag morgon och borde således ringa de där samtalen idag. Ja.
För övrigt ser Hannut fram mot kvällens utflyttningsfest. Det blir frodigt det. Hannut kommer självklart vara snyggare än någonsin.
12:09
Nu har Hannut iallafall tagit ett litet tag i sig själv och hört av sig till två ställen hon sökt jobb på för att kolla hur det går. Resten tänker hon nog lämna till början av nästa vecka. Det är inte perfekt men det är iallafall ett litet steg och några jobbiga samtal avklarade.
Hon ringer inte de där jobbiga samtalen hon borde ringa, hon söker inte jobben hon borde söka. Istället skjuter hon allt på framtiden och intalar sig själv att det finns gott om tid för det. Till exempel på måndag eller så. Men nu är det tydligen så att Hannut ska läsa nyheter på måndag morgon och borde således ringa de där samtalen idag. Ja.
För övrigt ser Hannut fram mot kvällens utflyttningsfest. Det blir frodigt det. Hannut kommer självklart vara snyggare än någonsin.
12:09
Nu har Hannut iallafall tagit ett litet tag i sig själv och hört av sig till två ställen hon sökt jobb på för att kolla hur det går. Resten tänker hon nog lämna till början av nästa vecka. Det är inte perfekt men det är iallafall ett litet steg och några jobbiga samtal avklarade.
I will survive
Four days and counting.
Just nu tycks jag lägga alla pengar på att äta ute med folk som kommer på besök. Det är trevligt, men ack så dyrt i längden.
Four days and counting.
Igår var jag i Gränna och på Visingsö. Det var najs. Det tyckte dock inte min rygg som rycktes med av stämningen och blev bränd. Inte bra dagen innan man ska få massage.
Four days and counting.
Idag har det varit massage (som tyvärr var sådär), planer inför hösten, ännu en klippning för att rädda vad som räddas kan av frisyren (och det blev riktigt bra) och slutligen en mycket bra kväll med Julia. Det blev bad, god mat och mousserande vin. Alltid ett säkert kort att boka in en kväll med henne.
Four days and counting.
På lördag är jag arbetslös. Om några veckor är jag bostadslös. Om någon har ett frodigt alternativ för Hannuts framtid så tveka inte att höra av er.
Just nu tycks jag lägga alla pengar på att äta ute med folk som kommer på besök. Det är trevligt, men ack så dyrt i längden.
Four days and counting.
Igår var jag i Gränna och på Visingsö. Det var najs. Det tyckte dock inte min rygg som rycktes med av stämningen och blev bränd. Inte bra dagen innan man ska få massage.
Four days and counting.
Idag har det varit massage (som tyvärr var sådär), planer inför hösten, ännu en klippning för att rädda vad som räddas kan av frisyren (och det blev riktigt bra) och slutligen en mycket bra kväll med Julia. Det blev bad, god mat och mousserande vin. Alltid ett säkert kort att boka in en kväll med henne.
Four days and counting.
På lördag är jag arbetslös. Om några veckor är jag bostadslös. Om någon har ett frodigt alternativ för Hannuts framtid så tveka inte att höra av er.
Vår dagliga fix gör att vi orkar
Folk som blir journalister har ofta en vision. Den består antingen i att ändra världen/berätta folks historier/bli känd. Yrket omges av en mystik och något häftigt. Att jobba med media.
De flesta vet mycket väl när de börjar plugga till journalister att det är en tuff arbetsmarknad. Men exakt hur tuff är man lyckligt ovetande om tills man sitter mitt i ovissheten och osäkerheten över vad som ska hända nästa månad.
Att jobba med media anses vara flashigt. Men det många inte vet eller förstår är att det också är slitsamt. Framförallt psykiskt. Att varje dag vara på tå, uppdaterad, engagerad kostar på. Lägg där till en konstant prestationsångest över att inte vara tillräckligt bra. Att inte ha tillräckligt många idéer, att inte hitta rätt personer, att inte leverera.
Sen är det olika på olika redaktioner. Naturligtvis. Men så länge man jobbar på det Stora företaget så är det också lika med Stora förväntningar och höga ambitioner. Det måste inte bara vara bra, det ska helst vara perfekt.
Vad är det då som gör att så många journalister fortsätter? att vi fortsätter kämpa och tampas med prestationsångesten?
Jo. Det handlar om att se sitt namn i tryck, höra sin röst i radio eller se sig själv på tv. Har man dessutom någon gång jobbat med direktsändning så är man garanterat fast. Fast i att känna adrenalinet rusa och veta att det är många människor som lyssnar eller tittar. Det är sånt man blir beroende av väldigt lätt. Och det är ett beroende man fastnar i. För vem är man när man inte hörs och syns längre?
Fast det är klart. Ibland undrar jag vad jag håller på med.
De flesta vet mycket väl när de börjar plugga till journalister att det är en tuff arbetsmarknad. Men exakt hur tuff är man lyckligt ovetande om tills man sitter mitt i ovissheten och osäkerheten över vad som ska hända nästa månad.
Att jobba med media anses vara flashigt. Men det många inte vet eller förstår är att det också är slitsamt. Framförallt psykiskt. Att varje dag vara på tå, uppdaterad, engagerad kostar på. Lägg där till en konstant prestationsångest över att inte vara tillräckligt bra. Att inte ha tillräckligt många idéer, att inte hitta rätt personer, att inte leverera.
Sen är det olika på olika redaktioner. Naturligtvis. Men så länge man jobbar på det Stora företaget så är det också lika med Stora förväntningar och höga ambitioner. Det måste inte bara vara bra, det ska helst vara perfekt.
Vad är det då som gör att så många journalister fortsätter? att vi fortsätter kämpa och tampas med prestationsångesten?
Jo. Det handlar om att se sitt namn i tryck, höra sin röst i radio eller se sig själv på tv. Har man dessutom någon gång jobbat med direktsändning så är man garanterat fast. Fast i att känna adrenalinet rusa och veta att det är många människor som lyssnar eller tittar. Det är sånt man blir beroende av väldigt lätt. Och det är ett beroende man fastnar i. För vem är man när man inte hörs och syns längre?
Fast det är klart. Ibland undrar jag vad jag håller på med.