Sånt som är viktigt. På riktigt.
Det gäller verkligen att uppskatta det man har. Särskilt när man behöver det som mest. Själv har jag svårt att uppskatta de människor som finns omkring mig och det stöd de faktiskt ger mig, oavsett om jag är glad, ledsen, förbannad eller olycklig så finns de där och lyssnar och är mer än lovligt förstående.
För alla människor har det inte så. Alla människor har inte föräldrar som förstår så mycket mer än man tror att de gör, som tar massa skit för de vet hur man mår och som alltid ställer upp och fixar. Alla har inte heller vänner som finns där jämt och blir entusiastiska över varje ny möjlighet som uppenbarar sig i mitt liv, trots att livet är väldigt splittrat och trassligt.
Om någon av er som läser det här känner sig träffad och antingen vet med er att ni är en av dem jag pratar om eller för den delen vet med er att ni också har svårt att se det ni har: jag hoppas vi alla en dag kan bortse från oviktiga saker och faktiskt fokusera på det och dem som faktiskt betyder något i våra liv.
Kärlek. Det enda som egentligen betyder något.
För alla människor har det inte så. Alla människor har inte föräldrar som förstår så mycket mer än man tror att de gör, som tar massa skit för de vet hur man mår och som alltid ställer upp och fixar. Alla har inte heller vänner som finns där jämt och blir entusiastiska över varje ny möjlighet som uppenbarar sig i mitt liv, trots att livet är väldigt splittrat och trassligt.
Om någon av er som läser det här känner sig träffad och antingen vet med er att ni är en av dem jag pratar om eller för den delen vet med er att ni också har svårt att se det ni har: jag hoppas vi alla en dag kan bortse från oviktiga saker och faktiskt fokusera på det och dem som faktiskt betyder något i våra liv.
Kärlek. Det enda som egentligen betyder något.
Upp & ner
Det är inte klokt vad man kan hinna med på tre dagar. I fredags morse begav jag och Mammut oss mot Malmö och vidare över till Köpenhamn. Underbart härligt att vara i Danmark igen, att vädret dessutom var ljummet och strålande sol gjorde inte det hela sämre. Det som däremot tog ner det hela lite var att bristen på sömn under veckan hann i fatt mig och slog mig med en klubba i huvudet. Så fruktansvärt trött. Men inte mycket annat att göra än att bita ihop och hänga i. Iallafall.
Framåt eftermiddagen checkade vi in på hotellet i Malmö och upptäckte värsta frodiga badrummet med badkar(!) separat dusch och golvvärme. Härliga tider! det firades med ett skumbad och en kall öl=livskvalitet!
Efter en snabb pizza och hävning av rödvin blev tiden knapp och vi hetsade till teatern och klev innanför dörren när det ringde första gången. Teatern i sig var klart godkänd och gav mersmak på mer kultur.
Lördagen tillbringades dels ute vid Turning Torso i strålande väder och dels med lite shopping på stan. Besöket avrundades på bästa tänkbara sätt med att fika med A. Kanonfika som gav pepp och nya bra tankar.
Söndagen bjöd också på en riktigt bra fika med J. Under tre timmars kvalitetstid hinner man avhandla och resonera kring mycket som är viktigt i livet. Gamla tankar fick lite uppfräschning och nya infallsvinklar. Sedan avrundades helgen med fyra timmar med tv, stickning, mat hets med E & L. Härliga tider!
Eftersom min kropp fortfarande inte har bestämt sig för att jag är frisk så blev det ingen träning idag heller. Jag är så jävla trött på hälsporrar & förkylning som aldrig ger sig!!
Kärlek vänner.
Sliten Hannut i Nyhavn.
Rufsiga Hannut & Mammut i västra hamnen.
Framåt eftermiddagen checkade vi in på hotellet i Malmö och upptäckte värsta frodiga badrummet med badkar(!) separat dusch och golvvärme. Härliga tider! det firades med ett skumbad och en kall öl=livskvalitet!
Efter en snabb pizza och hävning av rödvin blev tiden knapp och vi hetsade till teatern och klev innanför dörren när det ringde första gången. Teatern i sig var klart godkänd och gav mersmak på mer kultur.
Lördagen tillbringades dels ute vid Turning Torso i strålande väder och dels med lite shopping på stan. Besöket avrundades på bästa tänkbara sätt med att fika med A. Kanonfika som gav pepp och nya bra tankar.
Söndagen bjöd också på en riktigt bra fika med J. Under tre timmars kvalitetstid hinner man avhandla och resonera kring mycket som är viktigt i livet. Gamla tankar fick lite uppfräschning och nya infallsvinklar. Sedan avrundades helgen med fyra timmar med tv, stickning, mat hets med E & L. Härliga tider!
Eftersom min kropp fortfarande inte har bestämt sig för att jag är frisk så blev det ingen träning idag heller. Jag är så jävla trött på hälsporrar & förkylning som aldrig ger sig!!
Kärlek vänner.
Sliten Hannut i Nyhavn.
Rufsiga Hannut & Mammut i västra hamnen.
Hetsbloggning
Shit. Längesedan det hände något här ser jag. I livet rör det dock lite på sig...senaste nytt:
* imorgon drar Hannut & Mammut till den frodiga södern
* på söndag ska Hannut hetsträffa folk
* Hannut ska kanske (troligtvis) bli konsult, alltså måste Hannut köpa en ny, värdig garderob
* förkylningen är förhoppningsvis försvunnen
* hälsporren kommer och går
* och ja, Hannut är lika manisk som vanligt
Nu sova. Bättre uppdatering utlovas.
Kärlek vänner.
* imorgon drar Hannut & Mammut till den frodiga södern
* på söndag ska Hannut hetsträffa folk
* Hannut ska kanske (troligtvis) bli konsult, alltså måste Hannut köpa en ny, värdig garderob
* förkylningen är förhoppningsvis försvunnen
* hälsporren kommer och går
* och ja, Hannut är lika manisk som vanligt
Nu sova. Bättre uppdatering utlovas.
Kärlek vänner.
Det är i små städer det händer
Såhär halvvägs in i vecka tre på praktiken känner jag att det är dags för en summering. Hittills har jag lärt mig följande:
* Det måste alltid finnas en Fredrik
* En chef kan ha VÄLDIGA svängningar i humöret
* Morgonmöten är inte ett måste. Eller möten överhuvudtaget är förresten ganska överskattade.
* Småstäder har många orginal. Många av dem dras till lokaltidningen.
* Folk (ofta äldre män) kommer gärna förbi och snackar skit. Då gäller det att hålla god min och snacka med.
* Det finns minst en rättshaverist i varje småstad. Som dessutom gärna påminner journalisterna om sin existens, förlåt sitt fall.
* En frodig artikel (där jag misstänker att jag gjorde bättre ifrån mig än vad den äldre mannen med fördomar mot unga kvinnliga journalister väntade sig) kan generera en tårta.
* En tidning som kommer ut en gång i veckan skapar mindre press. Både bra och dåligt.
* När man är totalt sex personer på hela tidningen så blir man förr eller senare som en liten familj och finner sig själv börja berätta saker om sig själv som man inte brukar göra...
På det hela taget trivs jag väl rätt bra nu när jag slutligen släppte på prestationskraven och slappnade av i vissheten att jag inte måste känna någon press eftersom de trots allt inte betalar mig något.
Så långt allt gott.
Annars då? jo, det är tungt nu. Så tungt som det blir när inte ens de få timmar som ska föreställa dagsljus är ljusa. Tröttheten är massiv och energin i botten. Men förra veckan gjorde jag trots allt en uppryckning och umgicks med folk även i veckan. Det var frodigt. Plus att jag tränade. Det var om möjligt ännu mer frodigt.
Och vad är tacken för det? jo nu sitter jag här med en jävla hälsporre och en halv förkylning. Men jag hade iallafall väldigt trevligt på inflyttningsfesten förra helgen :)
Kärlek vänner.
* Det måste alltid finnas en Fredrik
* En chef kan ha VÄLDIGA svängningar i humöret
* Morgonmöten är inte ett måste. Eller möten överhuvudtaget är förresten ganska överskattade.
* Småstäder har många orginal. Många av dem dras till lokaltidningen.
* Folk (ofta äldre män) kommer gärna förbi och snackar skit. Då gäller det att hålla god min och snacka med.
* Det finns minst en rättshaverist i varje småstad. Som dessutom gärna påminner journalisterna om sin existens, förlåt sitt fall.
* En frodig artikel (där jag misstänker att jag gjorde bättre ifrån mig än vad den äldre mannen med fördomar mot unga kvinnliga journalister väntade sig) kan generera en tårta.
* En tidning som kommer ut en gång i veckan skapar mindre press. Både bra och dåligt.
* När man är totalt sex personer på hela tidningen så blir man förr eller senare som en liten familj och finner sig själv börja berätta saker om sig själv som man inte brukar göra...
På det hela taget trivs jag väl rätt bra nu när jag slutligen släppte på prestationskraven och slappnade av i vissheten att jag inte måste känna någon press eftersom de trots allt inte betalar mig något.
Så långt allt gott.
Annars då? jo, det är tungt nu. Så tungt som det blir när inte ens de få timmar som ska föreställa dagsljus är ljusa. Tröttheten är massiv och energin i botten. Men förra veckan gjorde jag trots allt en uppryckning och umgicks med folk även i veckan. Det var frodigt. Plus att jag tränade. Det var om möjligt ännu mer frodigt.
Och vad är tacken för det? jo nu sitter jag här med en jävla hälsporre och en halv förkylning. Men jag hade iallafall väldigt trevligt på inflyttningsfesten förra helgen :)
Kärlek vänner.