Slå inte min kompis
Men vem lär oss egentligen att vi ska vara snälla mot oss själva?
Kan du med handen på hjärtat säga att du är snäll mot dig själv? jag är det iallafall inte. Det är absolut inte så att jag skadar mig själv fysiskt men däremot är jag väldigt bra på att klandra mig själv och ta saker och ting som ett personligt misslyckande. Ett misslyckande som inte är något annat än konstruerat i mitt huvud.
Om jag inte lyckas med mina egna uppsatta mål (träna regelbundet, äta sötsaker sällan och vara allmänt vidigt duktig, ofta inom orimliga gränser) klandrar jag mig själv och känner mig misslyckad. Istället borde jag bara rycka på axlarna och gå vidare och inse att jag inte är misslyckad bara för att jag äter kakor, inte tränar eller inte får allt gjort som jag "borde" få gjort (säger vem?!).
Så snälla vänner. Om ni bara ska göra en sak idag så välj då att vara snälla mot er själva och inte döma er själva.
Kärlek.
Återförening och inspiration i Göteborg
De intog Göteborg med gemensamt tåg på måndagförmiddagen och drog sedan runt tills de var tvungna att skiljas åt på tisdag eftermiddag.
Karut med Karuts ring i Haga. Tyvärr har en sten i ringen gått en ond
bråd död till mötes.
Hade tyvärr inte öppet, vi kände annars att det hade varit en klädsam
affär för oss.
Karut är en äkta UT. Hon kan både gå och byta om samtidigt!
Trångt och mysigt på vandrarhemmet.
Karut tog på sig Ture Sventon-minen när det var dags att posa. Hannut
log, lyckligt ovetande.
Sen blev Karut sig själv igen och kände ett stort behov av att ta på Poseidon.
Det var alltså en värdig, ivrig och fullkomligt underbar vistelse i Göteborg =)
Hannut - barnflickan
Hannut är inte bara barnflicka, Hannut gräver även land!
Det krävs stora grejer för att avgränsa lägenheten för en liten människa.
Det blir lätt lite mycket saker när man umgås med småbarn och föräldrar...
Att göra sitt bästa
Men det är ett måste. Att inte göra det är inget annat än en garanti för att bli bitter och missunsam. Jag medger att det känns som att mitt liv har gått lite i stå den senaste tiden: att allt jag gör är att söka jobb som inte ger något mer än tack men nej tack. Något som gjort att den mentala hälsan och energin varit (och är) allt annat än på topp.
I fredags var det återigen dags för att bryta ihop och gå vidare. Denna gång resulterade det i en lista med saker som skulle tas tag i under veckan som kom. Idag är det onsdag och jag har faktiskt bockat av de flesta av punkterna och det känns väldigt bra.
Idag var jag dessutom i Tranås oå någon form av intervju inför praktik. Troligtvis har jag praktiken som i en ask, men jag tror det inte förrän min vän (?!) på AF gett sin välsignelse. Tror det blir bra att ha praktik. Ger något att göra på dagarna, får mig att känna mig nyttig.
Energin Tranås gav mig gjorde att jag äntligen tog tag i två jobbiga samtal (som alltid frågar man sig efteråt varför man drog sig för att ringa dem...)
Alla dagar är inte bra dagar, men det gäller att utnyttja de som är det. Så länge man har gjort det man själv kan för att få en viss händelseutveckling kan man vara nöjd med sig själv. Då är saken liksom utanför ens egen kontroll. Men så länge man tror att någon eller något annat plötsligt ska svepa in och lösa allt är man helt fel ute.
Aber.
Jag visste att det skulle hända förr eller senare. Och nu har det hänt. Jag har slarvat bort närmare 1000 ködagar till studentbostad i Stockholm. Jag blir galen. Jävla system som kräver att man ska logga in var tredje månad! Vem fan tänker på det när man jobbar?! så nu är jag tillbaka på noll innan jag ens hann utnyttja alla de där dagarna till en frodig bostad i centrala stan. Gahhhh!
Dessutom kukar a-kassan. Jag blir galen. Allt ska man göra själv tydligen.
Nu ska jag ut och gå och fika med min favoritman ;)
Det har tidvis gått bra
Oktober med dess mörker, blåst och höstkänsla är verkligen inte det optimala tillfället att rycka upp sig. Det hade säkert varit lättare att göra det i maj eller juni när solen lyser längre om dagarna och livet känns enklare. Men nu är det oktober och en uppryckning är ett måste.
Livet är varken optimalt eller enkelt just nu. Men å andra sidan finns det alltid de som har det värre. Att klaga när man har tak över huvudet, mat och pengar så man klarar sig samt vänner och familj som älskar en känns bara bortskämt. Ändå kan jag inte låta bli.
Runtomkring mig har jag människor som tycks ha landat i det de gör och där de är. Det har inte jag. Försök landa när du under det senaste året har flyttat fem gånger (!), har valt ett yrke med extremt osäkra och snåriga anställningsförhållanden och inte kan planera i någon större utsträckning eftersom du inte vet om du kommer få ett jobb och i så fall var och när.
Men nu var det ju uppryckning vi pratade om. När jag läser det jag just skrivit inser jag att det är ett måste. Jag måste helt enkelt gilla läget, iallafall för stunden. Förlika mig med att jag är här, nu. Inse att det inte är för alltid och därför inte ristat i sten. Andas.
Sen gäller det ju också att (för att ta till en klyscha) försöka se det bästa i saker och ting och ta tillvara på situationen. Hur gör man då det?
Jo, genom att uppskatta att jag för första gången på ett antal år bor i samma stad som majoriteten av vännerna och alltså mycket enklare kan träffa dem, att ha familjen till hands, göra saker som ger energi istället för att ta, att vara snäll mot mig själv.
Sen finns det ju faktiskt en del att se fram emot under hösten:
* Födelsedagsfest
* Inflyttningsfest
* Resa till Malmö och Helsingborg
* Konsert
Så vänner, imorgon hoppas jag på att solen skiner på oss alla så det blir lite lättare att gå ut i det vackra höstvädret och rycka upp sig. Trots att det är oktober.
Kärlek.
Torsdagkväll i Nässjö
Här följer de senaste dagarnas aktiviteter...
Decopage i låda, mycket praktiskt. Man kan utföra det lite var man vill.
Inte en förkrympt baguette - utan en hel skorpa bland massa delade!
Den beryktade spikmattan. Tjugo minuter med bar överkropp på den varje kväll.
Gör underverk för avslappningen.
Även jag måste ju göra något. Tydligen sticka. Lite lätt ojämnt, men charmigt.
Livet blir roligare när vita muggar porslinsmålas och blir rosa.
Sambon ägnar sig åt att dela på gratisvykort för att kunna decopagea
ännu mer ;)
Att vänta och åter vänta
* administration - ringa samtal till jobb man har sökt/ska söka, bråka med a-kassan och hålla sig väl med arbetsförmedlingen.
* vänta - inte nog med att man söker massa jobb, sen ska man sitta och vänta på att de ska kolla igenom ansökningarna och att man kanske eventuellt ska få komma på intervju. Oftast händer det ju tyvärr inte, utan det mest förekommande svaret är antingen total tystnad eller ett mail där man upplyses om att någon annan fått tjänsten.
* att försöka fylla sina dagar med så kallade meningsfulla saker - vissa kan säkert slöa och göra inte mycket alls, men jag blir väldigt snart tokig av det. Därför försöker jag umgås med folk och boka in saker, men det är inte lätt. Andelen vänner som är tillgängliga dagtid är av naturliga skäl begränsad.
Så vad göra? ja, inte mycket annat än att försöka hålla uppe modet och fortsätta administera, vänta och göra meningsfulla saker. Jiiiiha.