madamebutterfly

Hannut hade rätt. Den lilla människan fick plats och trivdes ypperligt bra i lådan. Han slapp dock locket och även att ligga under sängen. Men både han, jag och föräldrarna var nöjda. Nu kommer han inte vilja sova i sin vanliga säng igen. Någonsin.

Helgen blev precis så bra som jag trodde den skulle bli. Massa skratt, mat och bra energi. Ibland krävs inte mer för lite ny energi än bra sällskap, lite rödvin, film och tacos. Alla älskar ju trots allt tacos.

Nu väntar en fyra dagar lång arbetsvecka. Sedan bär det av norrut till den kungliga Hufvudstaden. Det blir resa med ett av de frodigaste ressällskap jag vet, lyx på hotell, teater och förhoppningsvis även ett återseende med charrrming människa. Ni förstår ju att jag längtar.

I övrigt försöker jag mest bara hålla mig lugn. Det är inte lätt, men det går. Jag är ju trots allt Hannut.

Det här har såhär långt varit en skapligt oförutsägbar och frodig vecka. Jag har bland annat upplevt följande:

* Återigen insett hur fruktansvärt tråkigt det är att vara hemma och vara sjuk.
* Blivit snudd på glidtacklad av en kollega i korridoren när jag pratade i telefon.
* Slagit vad om när TT skulle flasha domen i Rödeby-målet.
* Tittat på när tjurar vaccinerats för blåtunga.
* Blivit lite ivrig och nästan stulit en dagstidning från biblioteket.
* Funderat på om en liten människa får plats i en låda under sängen.
* Blivit anklagad för att ange folk till Radiotjänst.
* Varit helt utmattad på ett bra sätt efter en lång fika.
* Kört över och sänkt nyhetschefens idé.
* Skrattat ondskefullt tillsammans med en kollega åt tanken på att stoppa högsta chefen i Sverkers röda tunna.

Imorgon kommer tangentbordet och hans entourage. Det blir Frodigt det.

Kärlek vänner.

För alla er som undrar kan jag berätta att Kalmar blev precis så bra som vi planerat.

Vi var snyggare än någonsin.
Vi byggde många nya broar.
Vi dansade på Harrys.
Vi charmade oss in på Sjösjukan.
Vi shoppade.
Vi åt korv.
Vi drack whiskey.
Vi var helt enkelt frodigare än någonsin.





Vi tog farväl av Kalmar. Och vi gjorde det på
ett värdigt sätt. Nu lämnar vi över ansvaret
till någon annan.


over and out

Samtalet utspelar sig i lunchrummet klockan 12.55.

Jag: Jaha, så du tycker inte om sallad?

A: Jo, eller jag tyckte den här såg så otäck ut. Tycker inte du det?

Jag: Faktiskt. Typ som min tomat. Den var sådär otäckt vattnig. En del tomater är ju såna. De borde dö.

A: Jag håller med. Vi borde döda den. (visar hur man låtsas ta tag i tomaten och kastar den in i väggen)

Jag: Jag är på! fast vi borde gå direkt på ursprunget! Jag vill låsa in Ica handlaren i frysrummet.

A: Ja! och han jag köpte min sallad hos. Vad gör vi med honom?

Jag: Ser framför mig många fina lösningar. Sänka ner honom i fritösen är en av dem.

A: Bra! men tänk så många som har hört våra planer. Det blir för många vittnen.

Jag: (tittar mig omkring) tror bara det är D som är ett hot.

A: Sant. Vi skållar honom i kaffeautomaten...

Jag: Och sen rullar vi in honom i gardinen och kastar ut honom genom fönstret.

A:....och sen går vi ut på stan och skanderar: "död åt alla tomater"!!

Följande konversation utspelade sig mellan mig och en av morgonprogramledarna i studion 06.55 i morse.

- Håller du på med sånt där sticka saker och trä dem på stolpar? du ser ut som att du skulle kunna göra det, lite alternativ sådär.

- Eh...nej, det gör jag inte....

- Är det säkert?! men du är säkert vegetarian?

- Nej, verkligen inte. Snarare tvärtom.

- Jaha, du vägrar äta grönsaker?

- Nej nej, men jag gillar verkligen kött.

- Jaha, du är en sån som kan sätta i dig en helstekt gris såhär på morgonkvisten?

- Haha..nej, inte direkt...under mer kontrollerade former, gärna grillat på sommaren.

- Mmm (får något drömmande i blicken) grillat...det är gott det....

Det var ganska exakt fem månader sedan de båda hjältarna lämnade Kalmar bakom sig.
Det har tagit tid, lång tid, för stan att återhämta sig.

Och så; precis när stan har vilat sig, tagit sig samman och börjat känna sig som vanligt efter tre års långt härjande så kommer de tillbaka.

För att en sista gång få kullerstenen på Kvarnholmen att gunga, korvförsäljarna på Larmtorget att jubla och whiskeyn på Mollys att sina.

Så lås in era barn, söv era äldre och håll er bara väldigt lugna. De är tillbaka. De är taggade. De är Ut-arna.