madamebutterfly

Jag har blivit cynisk. Eller kanske inte cynisk, snarare avtrubbad. I princip varje dag värderar jag konkurser, misshandlar, stölder och andra människoöden. Ofta med tillgång till ingående saker som bilder på den som misshandlats eller adress och telefonnummer till den som är misstänkt för att ha slagit sin fru.

Principen är enkel: en kvinnomisshandel med kniv slår högre än en med knytnävsslag, En misshandel med en planka toppar en vanlig rattfylla. En rattfylla är för övrigt nästan bara intressant om personen ifråga orsakat skador. Inte för att han eller hon hade nämare 3 promille i blodet.

Till en början blir man också förvånad över åldern på de som begår brott. Jag är ofta gammal jämfört med dem. Många är numera födda runt -90. Idag häktades till exempel en 16-åring misstänkt för att ha hållit en person inlåst i två dygn.

Man blir avtrubbad. Man skärmar av sig. Ibland vaknar man upp och hör sitt eget resonemang. För att döva det dåliga samvetet och få lite mer kontakt med verkligheten intalar man sig själv att: jag menar ju inte så...du vet...klart det är hemskt, men....

På så sätt rättfärdigar vi det vi gör. Men framför allt. På så sätt skyddar vi oss själva för att orka. För att orka rapportera om ännu en våldtäkt, misshandel eller konkurs.

Med fyra arbetsdagar kvar och en dryg vecka kvar i stan känns det konstigt. Det känns inte som att jag snart har bott och jobbat här i ett halvår. Men så är det tydligen.

Har börjat få lite separationsångest. Både från vissa på jobbet och även från stan (som förvisso ligger åt helvete fel, men som är så underbart vacker och havet, jag säger bara havet!)

Men sen är det ju också så att man (jag) har en tendens att bara minnas de positiva sakerna när jag ser tillbaka. Och tur är väl det kanske.
Jag vet ju att det egentligen inte är något alternativ att stanna kvar. Men att kasta sig ut i det okända är läskigt. Har ju förvisso ett skyddsnät att falla i till sommaren, så jag tror nog att det blir bra det här.

Nej. Hannut är inte inspirerad. Hannut sätter punkt här.

Följande scen utspelade sig i en hotellbar någonstans i centrala Göteborg förra helgen...

Mini Karut: Jag tar en sån (pekar på drinklistan)

Bartendern: Alltså...du får ju ta den men jag skulle inte rekommendera det.

Mini Karut: Varför inte?!

Bartendern: Du vet...det är ju huvudkontoret som hittar på drinkarna, och den där är faktiskt äcklig.

Mini Karut: Okej...så vad tycker du jag ska ta?

Bartendern: Jag kan hitta på något åt dig.

Hannut: Jag tar den här (pekar på en single malt whiskey)

Bartendern: Vilken hårding ni har med er!

Hannut: Ja, någon måste ju vara mannen i sällskapet (som bestod av Hannut, Mini Karut och Mammut)

Mammut: Nåja, vi får väl se om du får i dig den där...

Bartendern och Mini Karut: *asg*

Hannut: Hmpf! (och tänkte onda tankar om Mammut. )

Men den var god. Whiskeyn alltså.

Hur man avslutar helgen på ett värdigt sätt....

* skumbad
* ett glas iskallt vitt vin
* bra musik
* levande ljus

Då kan man nästan förlika sig med det faktum att jag ska upp klockan fyra imorgon istället för klockan sju som var planerat från början...men ack, vad man får offra sig ibland. Även en Hannut.

Kärlek vänner

Tydligen. Och även till Nurnberg och Berlin. Men jag är ju Hannut så jag bokade. Två veckor. I slutet av april. Valborg i Berlin. Det blir nog grejer det. Varför bryta traditionen och fira en traditionell Valborg liksom?. Förra året spenderade jag Valborg i Stockholm på väg hem från Umeå och året innan det bodde jag i Danmark där man inte firar Valborg.

Vi kan ju alltid tända på något symboliskt och sjunga lite. Om vi känner ett behov menar jag.

Så statusen just nu är ganska frodig. Jobb i typ två veckor till. Sen en lååååååååång ledighet.






Så här frodig kommer Hannut vara efter att ha träffat au-pairen i Nurnberg
och praktikanten i Berlin. Härliga tider!

Veckan som jag aldrig trodde skulle ta slut är slut imorgon! Och imorgon blir det en dag med sändning och hela nästa vecka blir det sändningar. Härliga tider!

Det firar jag med att spendera över fyra timmar på ett tåg imorgon efter jobbet för att ta mig till Göteborg. Men vad gör man inte för att dricka öl med P, umgås med släkten och hetsa i största allmänhet?
Nej, men det blir najs, trots att det är fel kust.

Annars rullar livet onekligen på. Jag borde ta tag i resan och boka flyg och eventuellt boende. Samt att planera in lite annat under min kommande ledighet.

Nej, nu uppryckning ur soffan och full fart mot min walk in closet och packningen.

Kärlek vänner