Härdsmälta eller bara vanlig upptining?

Det har blivit bättre. Jag är helt chockad över att folk numera pratar frivilligt och helt appropå med mig på jobbet. Det säger väl en hel del om hur det var innan om man är tacksam för en sån grundläggande sak.

Jag hade ångest, jag tog mig samman och jag följde med till Island. Och det var...intressant...en annan gång ska jag berätta allt, kanske. Men ironiskt nog så var miljöombyte, alkohol och intensivt umgänge i fyra dagar det som krävdes för att bli accepterad. Värt det? ja, faktiskt.

Så. Nu är den sociala miljön på jobbet alltså betydligt bättre. Tyvärr gäller inte samma sak för min mentala hälsa. Jag är trött på gränsen till bristningsgränsen, ett resultat av dålig sömn som i sin tur med största sannolikhet har sin grund i stress och oförmåga att slappna av och släppa jobbet på fritiden. Det är inte bra, det är inte hållbart. Vad göra?