madamebutterfly

Så otroligt trött och sliten känner jag mig just nu. Och jag tror det börjar synas med. Igår sa nyhetschefen till mig att ta sovmorgon idag och idag fick jag höra av en polis jag intervjuade att jag såg trött och stressad ut. Suck.
Men imorgon är det ännu en underbart tidig morgon, jättekul att sända, men så fruktansvärt jobbigt att gå upp mitt i natten för att göra det.

Två andra ganska underhållande saker som hänt idag:

* Min gamla fotolärare var med i Lasso.
* Jag fick för första gången under alla år jag haft körkort stanna och blåsa i en poliskontroll. Helt hysterisk upplevelse.

kärlek

Sverker vägrar samarbeta. Och det är inte okej. Hannut är nu officiellt sur på Sverker. Hon tog ut sin aggression genom att klippa bort hans förhud och sedan tvinga sin bror tejpa honom med silvertejp.
Men Sverker vägrar fortfarande samarbeta.

Hannut funderar starkt på att lägga Sverker under sängen och inte ta fram honom förrän han är snäll.

Det är få tillfällen då journalistisk är så utpräglat manlig som när det handlar om brott. Det är som att testosteronet flödar på alla manliga individer och musklerna spänns. Brott, det är spännande, det är status. Det är något helt annat än lokala pensionärsföreningens veckomöte eller varför inte en skolavslutning.
Och högst av allt smäller förstås mord. Inget går upp mot ett spektakulärt mord. Särskilt inte mitt i sommaren.

Det märkte jag idag när det var dags att gå på häktningsförhandling. Jag kommer in på tingsrätten och där så står de alla; de unga killarna med sina kameror och de äldre "rutinerade" rävarna lite längre bak, ofta med en fotoväst/långt hår, avvaktande inställning.
Och det är nästan aldrig några kvinnor. Men idag var vi två. En reporter från TV 4 och jag. Man märker tydligt att det är skillnad på folk och folk. De gamla beblandar sig sällan med de lite yngre. De sitter lite för sig själva och muttrar något om " att det är så många nya ansikten såhär på sommaren".

Samtidigt håller alla (oavsett ålder) hårt i sina egna "unika" frågor och vinklar. Trots att alla vet att alla kommer höra vartenda ord i varje snarlik intervju med åklagaren och försvarsadvokaten.
Jag är fascinerad. Men satan vad svårt det är att ställa bra frågor till en åklagare.

Det regnar. Igen. Men jag är inte förvånad. Inte för att det spelar någon roll för min del eftersom jag ska jobba typ tre och en halv vecka till, men ändå.
Appropå jobba så har jag idag gjort mitt första egna pass som morgonsändare. Och det var roligt men samtidigt grymt stressigt. Jag är ändå nöjd med min insats eftersom jag lyckades få med typ det "viktigaste" och det inte inträffade några större katastrofer. Då får man faktiskt vara nöjd med sig själv ;)

Ska försöka få iväg en ansökan om ett jobb som just nyhetspresentatör till hösten med. Vore så kul att få det!

Festen i helgen var mycket lyckad. Folk uppförde sig och orsakade inte stopp i toan ;)
Mest i sitt esse var helt klart K som underhöll allt och alla, härliga tider!
Jag uppskattar verkligen att så många kom och att jag fick så frodiga presenter. Nu laddar vi inför nästa jämna födelsedag som vi inte talar om ;)

kärlek vänner

Ja, det är sant. Storhetsvansinnet har återtagit sin makt över mig. För dem som inte minns senaste gången detta inträffade så var det när vi hade videokurs och sände nyheter i skolan. Då gavs jag makten som scripta och bildproducent och har man väl fått smaka på makten vill man liksom aldrig ge den ifrån sig.

Precis så är det nu. Jag har "gått bredvid" som nyhetsläsare på morgonen nu två dagar och vad roligt det har varit!! eftersom blygsamhet aldrig har klätt mig så tänker jag nu berätta hur bra jag är som nästan inte stakar mig alls och läser lugnt och sansat.
Plus får beröm av massa människor! det suger att gå upp vid tre, men vad fan liksom. Mer storhetsvansinne åt folket. Eller iallafall åt Hannut.

Imorgon är det fest. Jag har fyllt år och tagit examen och ska nu äntligen fira detta med mina underbara vänner. Det kommer bli en intensiv helg innan jag börjar jobba igen och då jobbar sex härliga dagar i sträck. Men det är trots det ganska så härliga tider.

Nu ska jag sova eftersom jag snart varit uppe typ 21 timmar och börjar känna mig smått manisk.

kärlek.

Dagen började med att jag fick beröm av nyhetschefen för mitt inslag som jag gjorde igår och som gick de fyra första sändningarna idag. Kändes mycket bra, med tanke på att han är krävande och inte helt lätt att göra till villjes. Dessutom fick jag en privatlektion i knep att göra med rösten och vad man ska tänka på när man läser.
Sedan kom jag med en egen idé på morgonmötet som jag även fick genomföra. Härliga tider så långt.

Dessvärre var han inte helt nöjd utan jag fick klippa om hela inslaget, visst blev det bättre men surt ändå att behöva ändra allt.
Hård men rättvis, ja, antagligen och antagligen kommer jag tacka honom för den här hårda drillningen om ett tag.

Kärlek till alla utom de som verkligen inte förtjänar det och inte heller förstår att de inte gör det.

Jag orkar inte. Försöker verkligen vara lite smidig och inte hugga på allt men ibland är det svårt. Och det blir inte direkt lättare av att motparten är som hon är. Om jag inte vänjer mig, skaffar öronproppar eller tillbringar mindre tid hemma så kommer det här bli en väldigt väldigt väldigt jobbig sommar...

Vet inte om det beror på att alla parter faller tillbaka i gamla invanda roller när man flyttar tillbaka och har svårt att anpassa sig. Visst, det är inte lätt för någon när vuxna barn flyttar hem på något som i värsta fall är obestämd tid, men ändå.
Jag försöker vara tillmötesgående, men tröttnar när det inte ger särskilt mycket tillbaka. Det enda jag önskar mig är att man litar på att jag faktiskt vet vad jag gör och att jag kan ta beslut samt förstå vad som passar sig i en viss situation. Och framför allt lite lugn och ro. Men icke.

Ge mig kärlek vänner!

Vi rör oss i samma cirklar dag efter dag. Säger samma saker och agerar på det sätt som förväntas av oss. I sociala sammanhang har vi alla våra roller: någon är den "roliga" och "lättsamma" typen som alltid är glad, en annan är den som mest iaktar allt som händer och en tredje vill helst prata om barn, giftemål eller hus.

Du gör alltid bäst i att följa de oskrivna regler som gäller för just din roll. Går du utanför den kan du vara säker på att bli ifrågasatt; "vad du låter, är du full eller?" "varför säger du inget? mår du inte bra?"
Och så sitter vi där. Instängda i våra roller. Oavsett om vi gillar det eller inte. Vi gör vad som förväntas av oss om oc h om igen.

Efter ett tag har det blivit dags att gå hem. Kanske för att alla andra gör det, kanske för att den du kommer bäst överens med gör det eller helt enkelt för att du inte pallar mer. Och någon måste ju faktiskt gå först.

På vägen hem lovar vi oss själva att verkligen försöka gå ur våra mallar nästa gång.