Borås Borås
Efter åtta månader på en arbetsplats som jag funderade på att lämna redan efter tre månader ska jag nu ta ett steg vidare. Från och med oktober är jag lokalredaktör i Borås istället. Jag tror det blir bra. Jag vill tro att det blir bra. Jag vill framför allt tro att det inte kan bli värre än vad det är nu.
Jag kan inte med ord förklara lättnaden i att lämna min nuvarande arbetsplats. När jag fortfarande, efter åtta månader, känner mig utanför, är det något som är fel. Jag ser fram emot att komma till en ny arbetsplats, ett ställe där allt inte sitter i väggarna och framför allt till en större stad. Det bästa av allt är dock att jag får en kollega som gör samma sak som mig. Det är en lyx man inte har vett att uppskatta förrän man saknar den.
Det har varit ett antal jobbiga veckor nu. Särskilt som jag mentalt bytte stad redan under semestern som var i juli. Då trodde jag inte att jag skulle bli kvar två månader efter sommaren.
Jag är helt slut. Att hela tiden vara den som (ensam) ska kläcka idéer, förverkliga dem och göra det tillräckligt bra och intressant suger energi ur mig. När jag inte heller får någon direkt motivation eller hjälp från chefen blir det lite för bra. Förra veckan sög. Då gick jag runt med gråten i halsen i princip varje dag.
Men. Nu ser jag framåt och hoppas på att Borås blir lite bättre, lite vänligare mot mig.
Jag kan inte med ord förklara lättnaden i att lämna min nuvarande arbetsplats. När jag fortfarande, efter åtta månader, känner mig utanför, är det något som är fel. Jag ser fram emot att komma till en ny arbetsplats, ett ställe där allt inte sitter i väggarna och framför allt till en större stad. Det bästa av allt är dock att jag får en kollega som gör samma sak som mig. Det är en lyx man inte har vett att uppskatta förrän man saknar den.
Det har varit ett antal jobbiga veckor nu. Särskilt som jag mentalt bytte stad redan under semestern som var i juli. Då trodde jag inte att jag skulle bli kvar två månader efter sommaren.
Jag är helt slut. Att hela tiden vara den som (ensam) ska kläcka idéer, förverkliga dem och göra det tillräckligt bra och intressant suger energi ur mig. När jag inte heller får någon direkt motivation eller hjälp från chefen blir det lite för bra. Förra veckan sög. Då gick jag runt med gråten i halsen i princip varje dag.
Men. Nu ser jag framåt och hoppas på att Borås blir lite bättre, lite vänligare mot mig.
Nej
Vad håller jag på med? Jag har en fast anställning efter nästan tre år av flyttar och harvande, men till vilket pris? Tydligen till priset av min hälsa. Jag sover kasst, har ont i nacke, axlar och rygg typ hela tiden och är mest av allt jävligt trött.
Visst, det är ett jobb med stort eget ansvar och stor frihet att utforma en hel tidning efter eget huvud.
Men. Det är också i princip konstant press och stress över att inte vara tillräckligt bra och över att inte komma på tillräckligt många och bra idéer. Det är pressen över att vara utlämnad till sig själv utan kollegor som man kan bolla med. Det är slitet med att pendla närmare tre timmar varje dag.
Är det värt det?
Nej.
Såhär har det sett ut i snart åtta månader.
Nu känner jag dock att jag börjar närma mig en gräns för hur länge jag kan hålla på. Hade sökt ett annat jobb som jag verkligen ville ha, men som jag inte fick. Det var hårt att inte få det och istället harva vidare på det nuvarande jobbet.
Folk är oroliga. Jag är själv orolig. Chefen som är för upptagen för att bry sig är orolig.
Varför gör ingen något?
Varför gör inte jag något?
Visst, det är ett jobb med stort eget ansvar och stor frihet att utforma en hel tidning efter eget huvud.
Men. Det är också i princip konstant press och stress över att inte vara tillräckligt bra och över att inte komma på tillräckligt många och bra idéer. Det är pressen över att vara utlämnad till sig själv utan kollegor som man kan bolla med. Det är slitet med att pendla närmare tre timmar varje dag.
Är det värt det?
Nej.
Såhär har det sett ut i snart åtta månader.
Nu känner jag dock att jag börjar närma mig en gräns för hur länge jag kan hålla på. Hade sökt ett annat jobb som jag verkligen ville ha, men som jag inte fick. Det var hårt att inte få det och istället harva vidare på det nuvarande jobbet.
Folk är oroliga. Jag är själv orolig. Chefen som är för upptagen för att bry sig är orolig.
Varför gör ingen något?
Varför gör inte jag något?