Att hugga i sten
Det löste sig ju till slut (det gör ju alltid det) men tillfredsställande var det verkligen inte. Usch. Gillar inte de dagarna när jag kommer tillbaka med ett material som inte är tillräckligt bra. Men det sändes iallafall, så jag antar att jag får vara nöjd.
Det har varit en tung vecka. Många tankar, väldigt stor omställnig att börja jobba och mycket att göra på jobbet. Men nu är det iallafall helg. Efter att ha tillbringat ett par timmar på Vätterstranden ikväll så har jag ändå harmoniserat lite med mig själv och tycker livet känns något lättare.
Ikväll har jag lyssnat på Lasse, druckit rödvin och ältat gamla saker med ny människa. Det är bra. Bra karma.
Helgen tillbringas ute i skogen i jakt på ett mer harmoniskt inre. På söndag är jag tillbaka i "storstan".
When all is said and done
Jag kan inte hoppas om du hela tiden gör mig besviken.
Jag kan inte tro på något du aldrig visar.
Jag kan inte älska dig om du inte bryr dig.
Högtiders vara eller inte vara
Tror mycket handlar om att jag under senare år har ägnat mig åt andra saker än just högtiden den aktuella dagen eller helgen. Valborg firade jag inte alls när jag bodde i Danmark, ett år var jag på väg hem från Norrland och för trött för att engagera mig i någon eld. I år tittade jag faktiskt på en eld, men i Berlin av alla ställen.
I år var också första gången jag inte tillbringade midsommar i Sverige. Det blev god mat och sprit, men ingen regelrätt nubbe eller några jordgubbar. Och det gick bra det med.
Fram till förra året var julen den enda högtid som var riktigt speciell för mig. Men efter beskedet att jag skulle ägna julhelgen åt att läsa nyheter i Karlskrona så blev den inte det. Hade förvisso sällskap av familjen på julaftons eftermiddag, men att sitta själv kvällen före julafton och på julaftons kväll samt på juldagen var inte helt enkelt. Men det gick det också.
Så med andra ord går allt om det måste gå och allt blir som alltid vad man gör det till. Men trots det slipper jag gärna jobba julhelgen i år...
Midsommar 2009 - så gick det
Det var hårt, det var intensivt och det var framför allt kärlek. Årets midsommarfirande liknar inget jag tidigare upplevt. Alltså precis så jag ville ha det. Att vara på resande fot i över ett dygn sätter sina spår. Men vi hann med en hel del: dricka whiskey på tåg, spendera för mycket pengar på drinkar (det kostar att njuta av livet), dansa till liveband, få klaustrofobi i hytt, se Oslo och åka en himla massa tåg...
Men som den ordningssamma kvinna jag är så kommer här svaren på frågorna som ställdes i förra inlägget...
* någonstans mellan Danmark och Norge är absolut ett bra alternativ att fira midsommar
* nja...jag vill iallafall tro att medpassagerarna förstod P&P:s storhet
* whiskeyn räckte och blev över (vi hade trots allt fullt upp med annan sprit också)
* ingen ramlade över bord, trots vissa tvångstankar från Pyrets sida
* de såg kaptenen på nära håll men förstod inte att det var han förrän de såg honom på bild. tyvärr ingen brygga
* inte sjösjuka men lätt panikslagna när det gungade lite för mycket och hytten var lite för lik en garderob i storlek
* broarna är konstanta. dock inte så många nya
* Polarn och Pyret gick vilse tillsammans. men det berodde på trötthet och allmän förvirring
* jodå. nog förstod de vad folk sa alltid...
* livet är klart frodigt på andra sidan. men också väldigt mycket dyrare :(
Den frodiga båten...
Hur ska det gå?
* är midsommar bättre på en färja mellan Danmark och Norge?
* kommer medpassagerarna förstå P&P:s storhet?
* räcker whiskeyn?
* kommer de ramla över bord?
* ska de ännu en gång lyckas ta sig upp på bryggan och få träffa kaptenen (denna gång utan känningar på bryggan)?
* blir de sjösjuka?
* kommer broar byggas eller rivas?
* kan Polarn förhindra att Pyret går vilse?
* kommer P&P förstå vad någon säger?
* blir det ens ett svar på alla dessa frågor eller kommer de bestämma sig för att livet är frodigare på andra sidan? alltså i Oslo?
Den som lever får se...
Ha nu en riktigt frodig och omåttlig midsommar. Det tänker iallafall jag ha.
Over and out.
I did see it coming
Ska använda närmsta framtiden till att rannsaka, tänka och försöka komma vidare.
Tack för att du finns.
Kärlek.
Moment 22
Jag blir rent ut sagt så jävla trött. Orkar knappt med folk och ännu mindre med mig själv. Folk säger sig vilja vara "vänner" men beter sig på helt motsatt sätt. Folk säger sig vilja ses men jag orkar inte. Vad är meningen med det liksom? Det kommer troligtvis bara bli som det alltid blir. Komplicerat och inget alls i slutändan.
Jag jagas av mina hjärnspöken och de håller på att driva mig till vansinne. Försöker jag gå vidare så verkar det bara bli till ett nytt hjärnspöke. Och vad är då egentligen poängen med att gå vidare?
Hur dödar man ett hjärnspöke? vill man ens döda ett hjärnspöke? eller kanske helt enkelt fånga in det på ett litet utrymme och tvinga det att prata med en?
Bilar vi minns
Vi kom fram till (eller jag kom fram till) att jag behöver tre bilar: en Saab, en Peugot eller Audi och en Jaguar. Men först måste jag ha ett jobb och en stabil tillvaro. Så de där bilarna lär nog dröja ett bra tag.
Men kvällen var klart frodig. Här följer kvällen i bilder.
Vi försöker bygga en Peugot åt mig.
Emily ville inte utsätta Lucas för temakväll.
Men Lucas ville gärna läsa biltidningar.
Patrik försvann snabbt in i diverse tidningar.
Själv fascinerades jag av en vapentidning som fanns bland motorcykel-, båt-
och biltidningar.
Han tog faktiskt av sig sin kavaj
Men här kommer det. Hannut och Karut återförenades på tåget mellan Norrköping och Eskilstuna för ännu en UT-flykt. Denna gång med en twist.
Framme i Eskilstuna möttes de av Evelinchen som på ett frodigt sätt guidade dem genom stan och såg till att de fick mat. Men snart var klockan två och det var hög tid för UT-arna (med twist) att inta Smörparken för att se mr Kavaj. Vi fick sånghäften och kunde snart konstatera att ja, han skulle sjunga En kväll i juni! härliga tider!
Alla fyra (eller kanske hela publiken?) gick i extas när mannen, myten, legenden visade sig på scen. Och så roligt det var. Precis som man tänker sig Skansen fast bättre. Vi sjöng med, fotade och filmade.
Och till slut kom låten med stort L: En kväll i juni! lyckan var total och alla fyra rycktes verkligen med av stämningen och sjöng med för full hals. Så bra, så overkligt och så hysteriskt!
Sen gick vi hem till Evelinchen och åt tills vi rullade fram, dansade på Harrys, byggde broar med en svensexa och däckade i skuggan under ett träd innan det var dags att åka söderut igen.
Total lycka :)
Att fånga en fjäril
Idag började det med en middag bestående av fjärilskotletter och klyftpotatis på balkongen. Sen fortsatte det med vin, vattenpipa/cigg och musk samt massa prat.
Det är kvalitetstid det.
Särskilt såhär första juni när sommaren precis börjar och det är ljust hur länge som helst. Me like.
Jag har känt kärleken, hetsat livet, blivit (lite) klokare och framför allt haft en väldigt trevlig kväll.
Mer sånt!
Kärlek.