Falla fritt

Shit. Såg att jag inte skrivit något här på över en månad. Vad tror ni kära läsare, är det ett tecken på att bloggen borde läggas ner? Jag vet inte. Det händer naturligtvis saker hela tiden, men jag har liksom ingen ro eller inspiration till att skriva om det.

Iallafall. Sen sist har jag hunnit med att komma i ordning i Växjö. Har gjort första veckan på praktiken och det känns bra. Det är trevliga människor och roligt med något nytt. Men som vanligt innebär det även prestationsångest i form av att leverera. Framför allt idéer. Jag vet att jag "bara" är praktikant, men ändå. Om inte praktikanten visar framfötterna går det eventuella sommarjobbet till någon annan. Alltså finns inte utrymmet att slappna av och luta sig tillbaka. Det är jobbigt, stressande och gör det svårt att koppla bort jobbet.

Den här gången var det svårare än tidigare att flytta. Troligtvis beror det på den långa tid jag hann tillbringa i Nässjö och "rota" mig där igen bland vänner och familj. Det är skillnad på att vara van vid att ha familj och närmsta vänner någon annanstans och på att ha bott i samma stad länge.
Den här gången har ensamheten och känslan av isolering varit mer påtaglig än vid tidigare flyttar. Vanesak, visst...men ändå.

Men! i helgen har jag ändå lyckats jaga bort den känslan och fått in tankarna på annat. Har haft en vän här som är klok och som har en förmåga att sticka hål på mina neurotiska tankar och ge nytt perspektiv på saker.
I fredags snackade vi skit och lyssnade på musik långt in på natten. Igår hängde jag sedan med till hennes kompis födelsedagsfest, något jag verkligen inte ångrar!
Det var dragspel, munspel, gitarr, dans och allsång. Vilken fest!

Mer sånt. Mer enkelhet, spontanitet och kärlek.