madamebutterfly

Det känns som att det är många på mitt program som börjat tvivla. Flera pratar om att hoppa av och göra andra saker istället. Jag funderar på om det verkligen inte finns något annat, något mer meningsfullt att göra med sin tillvaro, inte för att det jag gör just nu inte känns meningsfullt, men ändå.
Kanske är det inte just här man ska befinna sig såhär länge. Kanske ska man vara någonannanstans? vad vet jag?

Just nu är problemet (just nu? vem försöker jag lura? så har det ju varit länge) att jag är så satans rastlös. Jag åker kors och tvärs över Sverige i desperata försök att bota rastlösheten, men på något sätt kommer jag ändå alltid tillbaka hit. Och det dröjer inte länge innan det börja klia i mig igen av att ge mig iväg.

Att vara här i nuet är något jag behöver lära mig tror jag. På ett sätt vill jag att tiden ska gå snabbt och det ska bli jul, men det innebär också att det är nära ett oundvikligt avsked.
Jag är en dramaqueen, jag vet :)

Idag har jag för första gången haft en givande genomgång med videoläraren. Förstod faktiskt vad han menade och tror (ta i trä) att jag faktiskt lärt mig något. Och det är faktiskt inte illa. Än är undrens tid tydligen inte förbi.

Borde åka hem nu och kanske fixa lite mat och sedan ringa och jaga på mina ansökningar till praktikplatser. Borde ja...men orka!