madamebutterfly

Dublin var....underbart! hade lätt kunnat stanna där några dagar till och bara varit. Men men...känns väldigt konstigt att vara "hemma". I morse åt jag frukost i Dublin och nu sitter jag här, brutalt inslängd i verkligheten igen. Jag är fascinerad av det här med att resa helt klart.
Här kommer en sammanfattning av resan...

Söndag:
Tåg till Vejle och sedan buss till Billunds flygplats. Allt gick hur bra som helst tills jag skulle passera säkerhetskontrollen. Då ville de titta särskilt på min väska. Javisst sa ja som inte hade något att dölja. Den (väldigt skeptiska) kvinnan tar då upp mitt bananfodral och frågar misstänksamt vad det är. Jag öppnar då det och visar bananen och hon ser minst sagt förvånad ut. Sedan börjar hon skratta och går för att visa sin kollegor. Ja, vad gör man inte för att förgylla dagen för folk....
Flyga själv var inte heller så läskigt som jag trodde utan det gick bra och jag kom fram till Dublin. Efter att ha irrat en stund hittade till sist jag och Lang varandra.
När vi checkat in på vandrarhemmet kom resans första överraskning. Vårt rum låg nära (och då menar jag nära) järnvägsspåret. Nåja tänkte vi, det är nog inte så farligt. Det var det. Tågen gick i stort sett hela natten och varje gång skadade huset. Mycket intressant.
Irrade gjorde vi också efter ett matställe och till slut hamnade vi på ett nudelställe med väldigt god mat men ganska kass betjäning. Där inledde vi även vår pubrunda med att dricka lite vin.
Raskt därifrån till Temple Bar (en stor turistfälla men även område med massa second-hand och liknande). Vi avverkade nog en sisådär tre eller fyra barer och hann med en hel del, bland annat bli uppraggade, bli tagna för att vara engelskor, sjunga snapsvisor, sno ölunderlägg och mycket mer...men vid elva pallade vi inte mer utan gick och la oss.

Måndag:
Efter den väldigt spartanska frukosten bestående av muffins och te begav vi oss ut på stan. Under förmiddagen hann vi med att avverka både slottet, Christchurch cathedral och Trinity college.
När fötterna sedan började värka fram emot eftermiddagen hittade vi ett väldigt mysigt fik där mannen tydligen förstod svenska för plötsligt började han svara oss på svenska. Sånt är väldigt otäckt enligt min mening.
Vädret var inte det bästa och fötterna värkte så efter lite planlöst tittande i affärer och inhandlande av obligatoriska souvernier begav vi oss till vandrarhemmet för att äta lite och ta farväl av varandra. Lang åkte tillbaka till Wales och jag var ensam i Dublin. Lite skakigt till en början kan jag säga, men det gick väldigt bra sen.
Vandrarhem nummer två var bättre även om rummet låg på typ femte våningen utan hiss. Intog lite mat och masserade min värkande fötter innan jag begav mig till ett internet café för att få lite kontakt med verkligheten.

Tisdag:
Hamnade vi samma bord som ett gäng svenska män vid frukosten. På typiskt svenskt manér sa jag inget och gömde boken jag läste för att slippa prata med dem.
Promenerade runt vad som kändes som nästan hela stan i vackert väder och fotade. Köpte med mig lite lunch som jag avnjöt i solen vid ett av Trinity college´s stora gräsytor....underbart. Det är en klar fördel med att resa ensam; om man vill sitta och läsa två timmar i solen är det ingen som ifrågasätter det.
Sedan lite shopping trots protester från mina fötter. Missbedömde dock tiden lite och hann inte riktigt med att köpa present till pappa..mycket dålig planering från min sida....
Kvällen tillbringade jag på vandrarhemmet. För trött och pank för att orka röra mig.

Onsdag:
På grund av rädsla för att försova mig eller vad det nu var sov jag extremt dåligt under natten. Det resulterade i att jag kom alldeles för tidigt till flygplatsen och det gjorde i sin tur att jag gjorde av med för mycket pengar. Men inget ont som inte har något gott med sig eller hur det nu är, hittade iallafall en present till min far, alltid något.
Som tur var bestämde jag mig dock för att gå tidigt till gaten. Visade sig vara ett mycket bra beslut eftersom det tog typ en kvart att gå dit. Sanslöst.
En flygresa, bussresa och tågresa (borde ha åkt båt med kanske...) var jag iallafall hemma.

Som slutsats kan jag säga att det är faktiskt helt ok att resa ensam och man är inte särskilt ensam, andra som är ute och åker själva är nämligen ofta väldigt sociala och pratar med dig (blev för övrigt tagen för att vara fransk av en amerikan, mycket intressant)....bådar ju gott inför Island med :)

Imorgon blir det till att ta tag i massa saker igen, bland annat just Island. Samt städa och ställa in sig mentalt på besök på fredag.

Bilder finns för övrigt i överflöd från Dublin. Någon dag kommer de upp på fotodagboken med.

over and out