madamebutterfly

Jag får spasmer. Min lärare är så kass. Han har små spasmiska utfall att skratt vid de mest olämpliga tillfällen. När man pratar om rasism till exempel är det inte så käckt att skratta lite menande. Han är klart konstig. Och tydligen borde jag ha ägnat mitt jullov åt att hålla mig uppdaterad på internationella nyheter. För idag så fick vi i uppgift att skriva en artikel om utvecklingen och läget i mellanöstern. Jag kan inget om det! vet bara att det är oroligheter!
Fick en total låsning som inte direkt blev bättre av att jag såg alla andra sitta och skriva som galningar. Efter otroligt mycket ångest fick jag iallafall ihop något som med god vilja kanske eventuellt kan passera som godkänt. Men jag vill inte vara med på fredag när vi ska få feedback på eländet.

Gårdagens uppgift bestod i att välja ut fem händelser från det senaste nyhetsdygnet som vi ansåg viktiga. En rätt lätt uppgift egentligen. Men jag gjorde som jag brukar...dvs inte det jag borde. Så en halvtimme innan deadline hade jag våldsam panik över vad jag skulle välja.
Det är som att jag inte riktigt kan förmå mig att göra sakerna eller ta det på allvar. Fattar inte vad som är fel. Då kommer ju också tankar i stil med om det här verkligen är det jag ska hålla på med i ett halvår? Jag vill inte bli politisk reporter i Bryssel! kanske borde jag bara skita i det? inte vet jag.

Och ja. Precis som jag blev förvarnad om innan jag åkte så kommer ofta en period av hemlängtan. Tror den har börjat lite smått. Inte kul alls. Men inte heller så mycket att göra. Tyvärr. Ingen som vill komma och hälsa på snart?

over and out...