madamebutterfly

Så har jag då avverkat ett av sommarens två bröllop. Hysteri är bara förnamnet. Det hela började i kyrkan med en mycket förvirrad präst som hade stora problem med att uttala brudparets namn rätt. Som tur var kom han iallafall ihåg att kantorn hette Per-Henrik (bara det källa till stor underhållning...)
Utanför kyrkan började det plötsligt låta som jag hittills bara hört det göra i filmer. Det var de iranska kvinnorna som lät på karekteristiskt sätt (ingen aning om vad det heter, men det är väldigt vanligt förekommande iallfall)

Efter en hysterisk taxiresa där A lurade iväg oss lite fel, som tur var så hade vi att göra med en mycket trevlig taxichaufför, annars hade det blivit en väldgit dyr resa.
Efter en lång väntan dök så brudparet upp till festlokalen och diverse jugoslaviska och iranska ritualer utfördes. Jag var ohyggligt fascinerad måste jag säga.
Sedan åt och drack vi tills magen stod i fyra hörn och de iranska kvinnorna otåligt börjat sjunga och dunka i borden i bästa snapsvisestil. Dessutom startade de spontandans i hallen eftersom det antagligen tog för lång tid att få in tårtan så att borden kunde flyttas och dansen börja.

Och vilken dans de blev! arabisk musik och arabisk dans! Här var det inte frågan om att skämmas för att man dansade eller inte dansa för att man inte hade någon att dansa med (som man ju gör i den något tillknäppta svenska kulturen)
Nej, här var det bara att ge sig in i dansen tillsammans med människor som var allt från i min mormors ålder till barn. Så roligt och vilken glädje.

Var onekligen länge sedan jag kände mig så svensk och tillknäppt. Men när vi bestämt oss för att det inte dög med att titta på så kastade vi oss in i det också.
Med på bröllopet fanns även en storväxt man som var klippt och skuren från Sopranos. Väldigt fascinernade man som vi genast döpte om till maffiabossen. Och om jag låter mina svenska fördomar tala så kändes det lite som att vara på bröllop med den jugoslaviska maffian, många äldre män i kostym och familjer med allt från äldsta överhuvudet till minsta barn.

Men roligt hade vi. Nästa helgs bröllop lär bli något helt annat.

(gud vilket långt inlägg det här blir...)

Dessutom har jag lagt rollen som chef på hyllan för denna gång och övergått till en betydligt mindre stressig tillvaro som praktikant på Göteborgs fria tidning.
Känns skönt att ha gjort mitt för denna gång på Smt, men samtidigt saknar jag folket där.
Hittills har allt gått över förväntan här i Götet. Har tagit rätt spårvagn och befunnit mig på rätt plats vid rätt tid. Det är inte illa för att vara jag...

Kvällen har varit lugn, men resten av veckan blir det troligtvis lite mer socialt på kvällarna. Dessutom måste jag hitta en strategi för hur jag ska kunna ha på mig en för liten klänning nästa helg...

over and out