madamebutterfly

Helgen kom och gick i slöhetens och asocialitetens tecken. Idag inleddes så sista veckan med Risk reporting. Och även om jag tycker att kursen varit intressant kan jag inte förneka att det är skönt att det är sista veckan nu. De två kommande dagarna kommer nog mitt tålamod prövas. Då är det äntligen dags för grupparbete nämligen. Men det ska nog gå det med hoppas jag.

Och vädret idag! (uttjatat ämne, jag vet...men ändå) det var perfekt! när jag gick till skolan sken solen från en klarblå himmel och det var vår ute! vilken lycka! Det kändes dock inte så motiverat att krypa in i bunkern för att tillbringa en hel dag där. Lyckligtvis blev dagen ganska soft och vi tillbringade en ganska lång stund på gräset utanför klassrummet i solen....me like :)
Det måste nog ha varit vädret som fick mig att ta min cykel och bege mig nedför alla backarna mot stan. Gick runt en sväng, njöt av livet och åt en glass.
Hemresan höll dock på att ta kål på mig. Uppför, och jag menar verkligen uppför hela vägen. Envis som jag är med så vägrade jag att ge upp och gå uppför backen. Det var längesedan jag hade en sån nära döden upplevelse. Men visst, det var säkert nyttigt och imorgon lär jag känna det i kroppen.

Det är också en gång för alla bevisat att vissa människor är för fega eller slöa eller vad som nu är felet på dem för att säga vad de egentligen vill och tycker. Men jag orkar faktiskt inte ens bli irriterad längre. Jag tror jag har resignerat i viss mån. Farligt, visst, men också nödvändigt. För skulle jag ta åt mig av alla dumheter och konstiga prioriteringar som folk i min omgivning ägnar sig åt skulle jag inte palla.

over and out