madamebutterfly

Två timmars resa bort finns en annan värld.
En värld där allt är som det alltid har varit, men ändå inte. Skrapar man på ytan har mycket förändrats; människor har blivit äldre, staden ser faktiskt annorlunda ut.
I den världen rör man sig sällan i stadskärnan efter klockan sex en vardagskväll.
I den världen handlar mycket om hur långt grannen har kommit med sitt husbygge, vem som gift sig och hur senaste lokala kulturevenemanget var.

Men i den världen finns även en trygghet. En känsla av en fast punkt att komma tillbaka till i en annars splittrad värld.
En trygghet i att ta en kvällspromenad och passera skolan där man gick i lågstadiet, hörnet där man snackat bort många nätter och huset där bästa kompisen bodde.
I den världen finns otroligt många minnen, minnen från en hel barndom och en bit därefter.

Jag bodde femton år i den världen. Gick samma gator, mötte i stort sett samma människor varje dag.
Nu har det gått två år sedan jag lämnade stan, troligtvis för gott.
Men ibland kommer jag tillbaka. Tillbaka till den andra världen.
För bara två timmars resa bort finns det som en gång var hemma och som på något sätt alltid kommer att vara hemma.