madamebutterfly

Tänk att en stad kan ge en så många minnen och prägla en så. Efter att ha bott två och ett halvt år i underbara Kalmar kan jag inte röra mig många meter utan att få en flashback eller association till gamla upplevelser och minnen förknippade med just den platsen.

Stundtals är det som att jag står utanför och betraktar det som hände på den platsen; jag ser K stå och vänta på mig utanför Kvasten, K och jag hetsar och dricker öl på Krögers, balkongen där vi stod och pratade om livet, bryggan då vi fascinerades över att ett helt långt år låg framför oss, huset där jag bodde, restaurangen vi åt på sista kvällen och mycket mycket mer....

Jag kommer sakna Kalmar. Och jag kommer sakna mitt rum som jag under de senaste åren utvecklat en konstig hatkärlek till.
Mest kommer jag nog sakna det eftersom det nu så definitivt är slut på en era och början på något helt annat.