madamebutterfly

Jag trodde jag kommit så långt att jag kunde hantera det. Men det har jag nog inte. Tanken på att saker och ting plötsligt finns väldigt nära gör att jag nästan får panik.
Mitt ena jag vill visa sig stark och inte låta någon annan bestämma. Det andra jaget vill helst gömma sig under täcket och blunda riktigt hårt tills allt är borta.

Risken är stor att jag bara kommer uppträda labilt och väldigt irriterat.

Jag kan inte hantera det.


------------------------------
22:20

Ha! jag kunde hantera det. Och på ett enligt min mening väldigt värdigt sätt med.

Någonstans växer insikten om att det är din förlust och inte min.

Nu gäller det bara att inte trilla dit igen.