madamebutterfly

Vi rör oss i samma cirklar dag efter dag. Säger samma saker och agerar på det sätt som förväntas av oss. I sociala sammanhang har vi alla våra roller: någon är den "roliga" och "lättsamma" typen som alltid är glad, en annan är den som mest iaktar allt som händer och en tredje vill helst prata om barn, giftemål eller hus.

Du gör alltid bäst i att följa de oskrivna regler som gäller för just din roll. Går du utanför den kan du vara säker på att bli ifrågasatt; "vad du låter, är du full eller?" "varför säger du inget? mår du inte bra?"
Och så sitter vi där. Instängda i våra roller. Oavsett om vi gillar det eller inte. Vi gör vad som förväntas av oss om oc h om igen.

Efter ett tag har det blivit dags att gå hem. Kanske för att alla andra gör det, kanske för att den du kommer bäst överens med gör det eller helt enkelt för att du inte pallar mer. Och någon måste ju faktiskt gå först.

På vägen hem lovar vi oss själva att verkligen försöka gå ur våra mallar nästa gång.