madamebutterfly

Jag borde ha följt min första instinkt när jag vaknade i morse; att inte kliva ur sängen...för jag tror inte att något bra har kommit ur denna dag såhär långt. Jo, vi blev klara med tv-programmet och det gick väldigt smärtfritt; det måste vara något bra. Men annars har det bara gått fel.

Allt började med att X2000 var försenat så att jag missade min anslutning i Alvesta. Satt en och en halv timme och försökte slå ihjäl tiden. Hade visserligen sällskap den första halvtimmen av S, men det var ändå väldigt drygt och väldigt frustrerande...

Äntligen framme i Kalmar åker jag till skolan och tänker passa på att ringa och styra upp mina sommarjobb. Resultat: inom loppet av en timme har jag bränt tre potentiella sommarjobb. Allt på grund av min prioritering att välja fyra veckor i juli framför ett längre sammanhängande vikariat.
Jag visste att det kunde bli såhär, men det gör det inte roligare eller lättare att hantera. Men visst har jag lärt mig något och än är inte loppet helt kört. Jag vet inte, vi får se...

Men som det gamla ordspråket lyder så är det bara att bryta ihop och gå vidare och inse att ingen är oersättlig.

Även om dagen som helhet sög så finns det ändå ljuspunkter som gör att jag pallar.

Kärlek?