madamebutterfly

Jag trodde inte det skulle bli såhär. Att jag blev en av de som valde att frivilligt stanna kvar i Kalmar de sista tio veckorna på utbildningen för att ägna sig åt ett av de berömda projekten. Men det blir å andra sidan väldigt sällan som man tänkt sig eller hur?

Jag kan verkligen inte få in i mitt huvud att det snart bara återstår tio veckor av det som en gång var tre år. Tiden har gått så otroligt snabbt och det känns vemodigt nu när större delen av klassen flyttar från stan för att bara komma tillbaka till avslutningen i juni. Visst umgås jag inte med alla, men ändå, det är ju känslan liksom...

Men låt oss nu inte gå ner oss i nostalgi och vemod fullständigt. De sista tio veckorna ska jag satsa på att få ut mesta möjliga av Radioprojektet och bygga på min erfarenheter inför först och främst sommaren. Sommaren ja...hur ska jag göra? vad är smart? vad är mindre smart? vad är direkt korkat?
Just nu har jag jobb i juli. Förhoppningsvis kommer det gå att kombinera med ett annat jobb i juni och kanske ytterligare ett i augusti. Men jag vet ju inte vad jag vill, eller det kanske är ju det jag vet när allt kommer omkring? Tror att man helt enkelt ska satsa på att göra det som känns rätt för hur strategisk man än är så kan man aldrig veta om det var rätt förrän efteråt.

Appropå jobb så har jag idag äntligen tagit tag i mig själv och sökt de jobb som är utannonserade som jag kan tänka mig inför hösten. De är inte många och kanske inte det jag helst av allt vill göra, men någonstans måste man ju börja antar jag.

Imorgon bär det av söderut igen. Sista veckan med "alla". Jag och Karut ska göra mesta möjliga av den veckan. Det handlar alltså om att gå ut för fullt och sen öka. Vi lever ju som bekant bara en gång och snart är det slut på Hannuts och Karuts storhetstid i Kalmar.

kärlek vänner