madamebutterfly

Har påbörjat det omständliga jobbet med att rensa mobilen på mess eftersom den ska in på lagning. Eftersom jag är en människa som har en överdriven tendens att spara mess tar det lång tid.

Hittar gamla mess som väcker gamla känslor. Att gå igenom dem är på ett sätt som att peta i ett sår som aldrig läker. När man läser vissa mess blir saker ännu mer obegripliga. Messen säger en sak, verkligheten något helt annat.
Jag börjar fundera. Kanske är det helt enkelt så att det är försent att säga som det är?

Den enda vägen är egentligen framåt.

Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt. Det är dags att lägga på. Men att stanna känns så rätt.

over and out