Moment 22
Jag blir rent ut sagt så jävla trött. Orkar knappt med folk och ännu mindre med mig själv. Folk säger sig vilja vara "vänner" men beter sig på helt motsatt sätt. Folk säger sig vilja ses men jag orkar inte. Vad är meningen med det liksom? Det kommer troligtvis bara bli som det alltid blir. Komplicerat och inget alls i slutändan.
Jag jagas av mina hjärnspöken och de håller på att driva mig till vansinne. Försöker jag gå vidare så verkar det bara bli till ett nytt hjärnspöke. Och vad är då egentligen poängen med att gå vidare?
Hur dödar man ett hjärnspöke? vill man ens döda ett hjärnspöke? eller kanske helt enkelt fånga in det på ett litet utrymme och tvinga det att prata med en?
våga vägra?
jag tror att vi ska släppa, vandra vidare och andas ut. typ tillsammans i min säng med Herman mellan oss