Det är i små städer det händer

Såhär halvvägs in i vecka tre på praktiken känner jag att det är dags för en summering. Hittills har jag lärt mig följande:

* Det måste alltid finnas en Fredrik
* En chef kan ha VÄLDIGA svängningar i humöret
* Morgonmöten är inte ett måste. Eller möten överhuvudtaget är förresten ganska överskattade.
* Småstäder har många orginal. Många av dem dras till lokaltidningen.
* Folk (ofta äldre män) kommer gärna förbi och snackar skit. Då gäller det att hålla god min och snacka med.
* Det finns minst en rättshaverist i varje småstad. Som dessutom gärna påminner journalisterna om sin existens, förlåt sitt fall.
* En frodig artikel (där jag misstänker att jag gjorde bättre ifrån mig än vad den äldre mannen med fördomar mot unga kvinnliga journalister väntade sig) kan generera en tårta.
* En tidning som kommer ut en gång i veckan skapar mindre press. Både bra och dåligt.
* När man är totalt sex personer på hela tidningen så blir man förr eller senare som en liten familj och finner sig själv börja berätta saker om sig själv som man inte brukar göra...

På det hela taget trivs jag väl rätt bra nu när jag slutligen släppte på prestationskraven och slappnade av i vissheten att jag inte måste känna någon press eftersom de trots allt inte betalar mig något.

Så långt allt gott.

Annars då? jo, det är tungt nu. Så tungt som det blir när inte ens de få timmar som ska föreställa dagsljus är ljusa. Tröttheten är massiv och energin i botten. Men förra veckan gjorde jag trots allt en uppryckning och umgicks med folk även i veckan. Det var frodigt. Plus att jag tränade. Det var om möjligt ännu mer frodigt.

Och vad är tacken för det? jo nu sitter jag här med en jävla hälsporre och en halv förkylning. Men jag hade iallafall väldigt trevligt på inflyttningsfesten förra helgen :)

Kärlek vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback