Inte en av alla dom

När jag kommer ut i bilen vill jag bara skrika och slå. Jag är så frustrerad, förtvivlad och trött. Trött på att vara den ständige vikarien, trött på att ständigt sätta resten av livet på paus för att kunna följa mediebranschens oförutsägbara nycker.

En halvtimme tidigare har följande scen utspelat sig under morgonmötet: chefen tycker att min kollega kan göra ett enmansjobb eftersom vi bara är tre på redaktionen idag. Hon kontrar med att jag kan göra det. Och jag kan ju inte gärna säga nej. Jag är ju vikarie. Jag ska ju visa mig glad, positiv och arbetsvillig oavsett vad. Jag ska vara tacksam.

Det hela slutade med att chefen skickar en fotograf från Växjö för att möta mig ute i obygden, vi gjorde intervju, han tog bilder, jag redigerade inslaget. Det gick bra. Det blev bra. Men ändå.

Bara att bita ihop och jobba på. I november ska jag ju faktiskt vara ledig. Hela två veckor. Märkligt att vara ledig. Jag är ju trots allt bara vikarie.

Kommentarer
Postat av: Ängeln

Är en dålig man till sin fru och läser bloggen för dåligt. Hjärtat! En vacker dag vänder det och då kommer du se att det var värt det. tänk på all erfarenhet även om livet suger. vi är bäst, vi kommer få det liv vi förtjänar. rika och snygga som få

2010-10-12 @ 20:44:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback