Hjärnsläpp
Tre veckor senare är jag inne i ekorrhjulet igen med långa och stundtals krävande dagar.
Vissa dagar är bra, andra suger. Vissa dagar får jag beröm, andra undrar jag om någon ens ser det jag gör. Ibland jobbar jag med en kollega jag kommer bra överens med, andra dagar biter jag mig så hårt att det börjar blöda i tungan för att inte skrika åt en annan kollega.
Fram till årsskiftet är planen just nu...och då är tanken att jag ska vara en skapligt fullfjädrad videojournalist, alltså kunna fota, intervjua och redigera ett inslag själv. Skrämmande som fan om du frågar mig.
Sen blir det kanske mer, men troligtvis inte längre än till nästa sommar, för sen kommer det ondsinta lastrollet och brottar ner mig igen.
Vad vill jag? vill jag ens stanna? pallar jag att jobba närmare 1,5 år utan någon egentlig semester? orkar jag fortsätta leva mitt liv med några månaders framförhållning?
är det värt det?
Vissa dagar är bra, andra suger. Vissa dagar får jag beröm, andra undrar jag om någon ens ser det jag gör. Ibland jobbar jag med en kollega jag kommer bra överens med, andra dagar biter jag mig så hårt att det börjar blöda i tungan för att inte skrika åt en annan kollega.
Fram till årsskiftet är planen just nu...och då är tanken att jag ska vara en skapligt fullfjädrad videojournalist, alltså kunna fota, intervjua och redigera ett inslag själv. Skrämmande som fan om du frågar mig.
Sen blir det kanske mer, men troligtvis inte längre än till nästa sommar, för sen kommer det ondsinta lastrollet och brottar ner mig igen.
Vad vill jag? vill jag ens stanna? pallar jag att jobba närmare 1,5 år utan någon egentlig semester? orkar jag fortsätta leva mitt liv med några månaders framförhållning?
är det värt det?
Kommentarer
Trackback