Fantastiskt!
Herregud vad jag har saknat att sända live! Adrenalinkicken och den nerv som skapas när man sänder live går inte att jämföra med mycket annat.
Igår gjorde jag min debut vad det gäller att sända live i tv-sammanhang. Jag skickades till Tingsryd tillsammans med en fotograf för att skildra samhällets glädjeyra över att hockeylaget gått upp i allsvensken. Vi for runt på stan och gjorde underhållande enkäter och slog sedan ihjäl tiden tills det var dags för dagens höjdpunkt, nämligen att sända live från firandet i ishallen i två sändningar.
Det var så roligt! jag var så nervös, men tydligen gick det bra, jag har ju inte sett det själv än. Fantastiskt att stå mitt i smeten på isen och höra sändningen i örat, fokusera, ha intervjupersonen under kontroll och manuset i huvudet. Plötsligt blev det så dags och då var det bara att köra och inte tveka det minsta.
Det här vill jag göra om, jag tror att jag är en naturbegåvning på direktsändning ;)
Igår gjorde jag min debut vad det gäller att sända live i tv-sammanhang. Jag skickades till Tingsryd tillsammans med en fotograf för att skildra samhällets glädjeyra över att hockeylaget gått upp i allsvensken. Vi for runt på stan och gjorde underhållande enkäter och slog sedan ihjäl tiden tills det var dags för dagens höjdpunkt, nämligen att sända live från firandet i ishallen i två sändningar.
Det var så roligt! jag var så nervös, men tydligen gick det bra, jag har ju inte sett det själv än. Fantastiskt att stå mitt i smeten på isen och höra sändningen i örat, fokusera, ha intervjupersonen under kontroll och manuset i huvudet. Plötsligt blev det så dags och då var det bara att köra och inte tveka det minsta.
Det här vill jag göra om, jag tror att jag är en naturbegåvning på direktsändning ;)
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Det rullar liksom på: äta, sova, träna ibland och jobba. Mellan de sakerna som tycks dominera min tillvaro försöker jag strukturera upp en annan tillvaro, nämligen den som kommer efter Växjö. Har fortfarande inte löst lägenhetsfrågan i Jönköping, men räknar kallt med att det fixar sig och försöker bli lite mer manana.
Men händer det inget då, känner jag inget, tänker jag inget? klart jag gör. Men inget jag känner att jag vill formulera här. Sen kanske. Vi får se.
I natt vaknade jag förresten med ett ryck vid typ 01.45 av en smäll. Fick genast för mig att det var någon som sköt i eller utanför huset (neurotiskt ja, men inte heller helt otänkbart med tanke på att de har ihjäl varandra i grannskapet. Dock inte med skjutvapen, men ändå)
Behöver väl knappast tillägga hur uppstressad jag blev av hela situationen och hade stora problem med att somna om igen. I de lägena önskar jag att jag inte bodde ensam alternativt att jag faktiskt tagit med mig något av mina gosedjur att krama för att inte känna mig så ensam och utsatt.
Kärlek vänner.
Men händer det inget då, känner jag inget, tänker jag inget? klart jag gör. Men inget jag känner att jag vill formulera här. Sen kanske. Vi får se.
I natt vaknade jag förresten med ett ryck vid typ 01.45 av en smäll. Fick genast för mig att det var någon som sköt i eller utanför huset (neurotiskt ja, men inte heller helt otänkbart med tanke på att de har ihjäl varandra i grannskapet. Dock inte med skjutvapen, men ändå)
Behöver väl knappast tillägga hur uppstressad jag blev av hela situationen och hade stora problem med att somna om igen. I de lägena önskar jag att jag inte bodde ensam alternativt att jag faktiskt tagit med mig något av mina gosedjur att krama för att inte känna mig så ensam och utsatt.
Kärlek vänner.
Att ha allt men ändå inte vara nöjd
Det låter så bra i teorin, jag tänker: jag ska ha en lugn och obokad helg då jag bara ska vara hemma och ta det lugnt och inte umgås med massa folk för att ladda batterierna inför kommande helger. Det låter verkligen bra i teorin ja, och för många funkar det säkert bra i praktiken också. Men inte för mig. Jag kan inte slappna av och bara njuta. Måste planera, fixa, dona och ordna för att få tiden att gå och passa på att göra saker som jag vet att jag inte kommer orka med i veckan som kommer.
Det låter så bra i teorin, jag är nöjd med att inte bo i Nässjö, trivs i en större stad och med en sysselsättning jag är utbildad för. Men när jag väl sitter där med ett umgänge reducerat till nästan noll så känns det inte så. Då känns det mest ensamt och helgerna känns långa.
Det låter så bra i teorin, journalist med praktik på tv och jobb på radio. Jag är mer lyckligt lottad än många andra som valt samma bana men ändå. Är det meningen att man ska kastas mellan arbetsplatser och städer och ovisshet med täta mellanrum? Fast å andra sidan vet jag inte vad jag skulle göra annars. Frågan är bara hur länge jag orkar och om det verkligen är värt det.
Det låter så bra i teorin, examen, sysselsättning, erfarenheter, lägenhet, en plan.
Men varför känns det då som att något skaver?
Det låter så bra i teorin, jag är nöjd med att inte bo i Nässjö, trivs i en större stad och med en sysselsättning jag är utbildad för. Men när jag väl sitter där med ett umgänge reducerat till nästan noll så känns det inte så. Då känns det mest ensamt och helgerna känns långa.
Det låter så bra i teorin, journalist med praktik på tv och jobb på radio. Jag är mer lyckligt lottad än många andra som valt samma bana men ändå. Är det meningen att man ska kastas mellan arbetsplatser och städer och ovisshet med täta mellanrum? Fast å andra sidan vet jag inte vad jag skulle göra annars. Frågan är bara hur länge jag orkar och om det verkligen är värt det.
Det låter så bra i teorin, examen, sysselsättning, erfarenheter, lägenhet, en plan.
Men varför känns det då som att något skaver?
Det fladdrar till som i en dröm
Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Frågan är om jag ska bestämma mig för en plats och bygga en tillvaro utifrån den eller om jag ska bestämma mig för en tillvaro och bygga mig ett liv utifrån den.
Det lutar helt klart åt det förstnämnda även om det känns väldigt skakigt att inte veta exakt hur jag ska klara mig ekonomiskt eller för den delen sysselsättningsmässigt. Men kanske är det det bästa. Man ska ju trots allt göra det man känner lust inför. Inte det man känner sådär inför.
Det fina är ju att jag egentligen inte måste någonting eftersom jag har min examen. Därför måste jag inte slutföra det jag påbörjat. Egentligen.
Men om det blir som det blev i höstas då? om det blir sysslolöshet, frustration och låg självkänsla? vad göra då?
Å andra sidan kan det ju också bli kanon och plötsligt lossna och ge något mer långsiktigt.
Jag vet inte. Jag blir galen.
Eller egentligen inte. Egentligen har jag bestämt mig för att lojalitet går före pengar och för att hoppa utan att veta om det finns något skyddsnät.
Det lutar helt klart åt det förstnämnda även om det känns väldigt skakigt att inte veta exakt hur jag ska klara mig ekonomiskt eller för den delen sysselsättningsmässigt. Men kanske är det det bästa. Man ska ju trots allt göra det man känner lust inför. Inte det man känner sådär inför.
Det fina är ju att jag egentligen inte måste någonting eftersom jag har min examen. Därför måste jag inte slutföra det jag påbörjat. Egentligen.
Men om det blir som det blev i höstas då? om det blir sysslolöshet, frustration och låg självkänsla? vad göra då?
Å andra sidan kan det ju också bli kanon och plötsligt lossna och ge något mer långsiktigt.
Jag vet inte. Jag blir galen.
Eller egentligen inte. Egentligen har jag bestämt mig för att lojalitet går före pengar och för att hoppa utan att veta om det finns något skyddsnät.
Falla fritt
Shit. Såg att jag inte skrivit något här på över en månad. Vad tror ni kära läsare, är det ett tecken på att bloggen borde läggas ner? Jag vet inte. Det händer naturligtvis saker hela tiden, men jag har liksom ingen ro eller inspiration till att skriva om det.
Iallafall. Sen sist har jag hunnit med att komma i ordning i Växjö. Har gjort första veckan på praktiken och det känns bra. Det är trevliga människor och roligt med något nytt. Men som vanligt innebär det även prestationsångest i form av att leverera. Framför allt idéer. Jag vet att jag "bara" är praktikant, men ändå. Om inte praktikanten visar framfötterna går det eventuella sommarjobbet till någon annan. Alltså finns inte utrymmet att slappna av och luta sig tillbaka. Det är jobbigt, stressande och gör det svårt att koppla bort jobbet.
Den här gången var det svårare än tidigare att flytta. Troligtvis beror det på den långa tid jag hann tillbringa i Nässjö och "rota" mig där igen bland vänner och familj. Det är skillnad på att vara van vid att ha familj och närmsta vänner någon annanstans och på att ha bott i samma stad länge.
Den här gången har ensamheten och känslan av isolering varit mer påtaglig än vid tidigare flyttar. Vanesak, visst...men ändå.
Men! i helgen har jag ändå lyckats jaga bort den känslan och fått in tankarna på annat. Har haft en vän här som är klok och som har en förmåga att sticka hål på mina neurotiska tankar och ge nytt perspektiv på saker.
I fredags snackade vi skit och lyssnade på musik långt in på natten. Igår hängde jag sedan med till hennes kompis födelsedagsfest, något jag verkligen inte ångrar!
Det var dragspel, munspel, gitarr, dans och allsång. Vilken fest!
Mer sånt. Mer enkelhet, spontanitet och kärlek.
Iallafall. Sen sist har jag hunnit med att komma i ordning i Växjö. Har gjort första veckan på praktiken och det känns bra. Det är trevliga människor och roligt med något nytt. Men som vanligt innebär det även prestationsångest i form av att leverera. Framför allt idéer. Jag vet att jag "bara" är praktikant, men ändå. Om inte praktikanten visar framfötterna går det eventuella sommarjobbet till någon annan. Alltså finns inte utrymmet att slappna av och luta sig tillbaka. Det är jobbigt, stressande och gör det svårt att koppla bort jobbet.
Den här gången var det svårare än tidigare att flytta. Troligtvis beror det på den långa tid jag hann tillbringa i Nässjö och "rota" mig där igen bland vänner och familj. Det är skillnad på att vara van vid att ha familj och närmsta vänner någon annanstans och på att ha bott i samma stad länge.
Den här gången har ensamheten och känslan av isolering varit mer påtaglig än vid tidigare flyttar. Vanesak, visst...men ändå.
Men! i helgen har jag ändå lyckats jaga bort den känslan och fått in tankarna på annat. Har haft en vän här som är klok och som har en förmåga att sticka hål på mina neurotiska tankar och ge nytt perspektiv på saker.
I fredags snackade vi skit och lyssnade på musik långt in på natten. Igår hängde jag sedan med till hennes kompis födelsedagsfest, något jag verkligen inte ångrar!
Det var dragspel, munspel, gitarr, dans och allsång. Vilken fest!
Mer sånt. Mer enkelhet, spontanitet och kärlek.
Where the wild roses grow
Jag överlevde alla helger och har nu kommit ut på andra sidan med livet och förståndet i behåll. Julen var som alltid intensiv med mycket släkt många dagar i sträck. Mellandagarna var jobb och nyår var klart godkänt.
Under trettonhelgen blev jag tyvärr inte bjuden på bal, däremot medlurad/tvingad/övertalad på pulkaåkning. Så roligt det var. Jag erkänner villigt att jag hade fel och är glad att jag böjde mig för överheten och fick en rolig eftermiddag med frisk luft.
Men nu då?
Tja...efter att ha gått arbetslös under hösten och konstaterat att det inte är överdrivet upphetsande så bestämde jag mig till slut för att ta en nacksving på ödet och styra det mot ett års plugg. Det blir magisteråret i journalistik i Göteborg. Men så mycket Göteborg vet jag inte om det blir: första terminen består av praktik och den ska genomföras i Växjö. Så snart är det dags att packa ihop sig själv (igen...) och möta en ny stad med ett glatt tjohej! men jag tror faktiskt det kommer bli bra. Nytt år, ny stad och nya erfarenheter.
Andra terminen är ju tänkt att tillbringa i Göteborg (om jag nu inte fått värsta frodiga jobbet vill säga) och det kommer nog bli bra. Det är en oerhörd lättnad att ha en plan som sträcker sig över hela tolv månader istället för över max några få månader som brukar vara fallet.
Överlag känner jag att jag går in i 2010 med positiva förväntningar och hoppas på att ha lämnat det negativa kvar i 2009.
Det blir nog bra det här. Trots allt.
2009 - den positiva varianten
Januari
2009 inleddes med ett antal tillfällen med fest tillsammans med olika personer: jag och kollegan gjorde stamstället i Karlskrona en sista gång, J kom på besök och vi gjorde Stadshotellet och jag for till Växjö för att uppleva det omtalade studentlivet.
Billiga drinkar i Växjö.
Februari
Jag och K drog på en ut-flykt till Köpenhamn. Snyggare än någonsin intog vi den danska huvudstaden och shoppade sprit, vattenpipa och bodde på skabbigt vandrarhem. Polarn kom på besök och vi upplevde skärgården en solig vinterdag.
Köpenhamn by night
Mars
Jag, mini Karut och Mammut drog till Göteborg för att bo på hotell, titta på Sissela Kyle och äta gott. Det slutade med drinkar i hotellbaren. Hysterisk kväll som ska göras om ;)
Jag och V insåg att det slumpade sig så bra att hon (som bor i ett annat land) skulle befinna sig i Kalmar på konferens ett par dagar. Vad annat att göra än att sätta sig på bussen dit? Det blev ett kärt återseende och det kändes som att allt var som det var på den gamla goda tiden i Danmark.
Kärt återseende i Kalmar.
April
Efter att vikariatet på SR Blekinge tagit slut gick jag in i en låååång ledighet. Ovant till en början, men ack så skönt.
Nässjö blev åter basen när jag flyttade in till Polarn och vår relation togs till en helt ny nivå i och med sambolivet.
Resan gick till Sälen, Wien, Nûrnberg och Berlin och solen sken på mig i stort sett hela tiden. Vilken månad! vilka upplevelser!
Någonstans i Sälen.
Maj
Ledigheten fortsatte och med den det hysteriska tempot. Semesterresan avslutades i Berlin med turistande, utgång, whiskey och shopping, mycket najs. Ska helt klart åka dit igen.
I maj var det också dags för att av mina hittills största åtaganden: att vara toastmadame på J:s bröllop. Det var en slitig och intensiv tid fram till bröllopet men så bra det blev till slut.
Veckan innan den stora dagen slöt även en liten men tapper skara upp i Köpenhamn för möhippa. Även den minnesvärd trots regnet som envisades med att vara med oss hela dagen.
Maj avslutades så med en tripp till Eskilstuna och återförening med järngänget från Kalmar. Att också mr Kavaj himself gästade samma stad samtidigt gjorde ju inte saken sämre.
Hjärnorna bakom möhippan kan slutligen ta sig ett glas vin i väntan på
att huvudpersonen ska dyka upp i Köpenhamn.
Juni
Världens sötaste unge fyllde 1 år. Jag fanns på plats för att fira honom, mycket najs. Polarn och Pyret dumpade den svenska midsommaren till förmån för den danska och drog på kryssning. Det blev mycket åka, men så fick vi också se tre länder på typ ett dygn. Sista gången jag bor i en minimal hytt utan fönster dock.
Den andra sommaren på SR Jönköping tog sin början.
Tårta äts med fördel med händerna.
Juli
Juli var både inofficiellt födelsedagsfirande och officiellt. Det förstnämnda var klart bäst. Det gifta paret lämnade barnet hemma och tog med sig Polarn för att förgylla Pyrets tillvaro i Jönköping. De kom tidigt, stannade hela natten. Vi åt gott, hetsade och hade väldigt trevligt. Att kvällen avslutades med ett försök till vattenpipa vid Munksjön gjorde inte saken sämre.
Kusin och jag fick tummen ur och åkte till Stockholm några dagar. Det blev massa mys, god mat och utgång.
Slö dag på Fjäderholmarna i Stockholms skärgård.
Augusti
Månaden blev en blandning av bad, utflykt till Gränna, restaurangbesök, vänner, minigolf, vattenpipa, och slutligen flytt från Jönköping tillbaka till Polarn. Jag var i Nässjö igen och denna gång på obestämd tid.
Restaurangbesök på Piren i Jönköping.
September
Det var återigen dags för en av Polarn och Pyrets berömda roadtrips. Denna gång gick resan till bland annat Vimmerby och Västervik. Vi körde fel, lyssnade på musik och kände kärleken.
Kärleken kände jag också när jag tog två dagar för mig själv i Kalmar. Hotell, havet och middag med J är medicin mot det mesta.
Vacker vy i Oskarshamn.
Oktober
Jag förgyllde livet för mina vänner i skogen genom att vara barnvakt. Ut-flykten gick denna gång till Göteborg där de båda hjältarna återuppväckte världens frodigaste radioprogram, åt gott och faktiskt drack måttligt med sprit.
Stor födelsedagsfest ägde rum i fashionabla hembygdsparken med inslag som skillingtryck, fylla och romantisk middag för tre.
Jag gjorde min första vecka på den lilla tidningen som skulle bli min praktikplats fram till årsskiftet.
Världens bästa present. Ett skillingtryck!
November
Mer fest under årets tristaste månad: inflyttningsfest för att "fira" att J och hennes Karl flyttat tillbaka till brottsplatsen. Vilken fest! total hysteri är bara förnamnet.
Mammut och jag drog till Malmö: gick på teater, hetsdrack vin och bodde på fint hotell. Hann till och med träffa A-mensch en snabb sväng.
Den tvååriga Pyrlovningen firades i Helsingborg. Det blev en helg med kärlek, mat, danska, shopping och lite till. Härliga tider även om hotellet både kunde ha legat bättre och varit frodigare.
Snyggare än någonsin inför en kväll på stan i Helsingborg.
December
Årets sista månad var som alltid innehållsrik. Det var konsert med husguden, en fantastisk resa till Gotland med utgång, vackert väder och foto, jul med all den hets det innebär, slut på praktiken i Tranås och sist men inte minst nyårsafton.
Visby i december.
2009 inleddes med ett antal tillfällen med fest tillsammans med olika personer: jag och kollegan gjorde stamstället i Karlskrona en sista gång, J kom på besök och vi gjorde Stadshotellet och jag for till Växjö för att uppleva det omtalade studentlivet.
Billiga drinkar i Växjö.
Februari
Jag och K drog på en ut-flykt till Köpenhamn. Snyggare än någonsin intog vi den danska huvudstaden och shoppade sprit, vattenpipa och bodde på skabbigt vandrarhem. Polarn kom på besök och vi upplevde skärgården en solig vinterdag.
Köpenhamn by night
Mars
Jag, mini Karut och Mammut drog till Göteborg för att bo på hotell, titta på Sissela Kyle och äta gott. Det slutade med drinkar i hotellbaren. Hysterisk kväll som ska göras om ;)
Jag och V insåg att det slumpade sig så bra att hon (som bor i ett annat land) skulle befinna sig i Kalmar på konferens ett par dagar. Vad annat att göra än att sätta sig på bussen dit? Det blev ett kärt återseende och det kändes som att allt var som det var på den gamla goda tiden i Danmark.
Kärt återseende i Kalmar.
April
Efter att vikariatet på SR Blekinge tagit slut gick jag in i en låååång ledighet. Ovant till en början, men ack så skönt.
Nässjö blev åter basen när jag flyttade in till Polarn och vår relation togs till en helt ny nivå i och med sambolivet.
Resan gick till Sälen, Wien, Nûrnberg och Berlin och solen sken på mig i stort sett hela tiden. Vilken månad! vilka upplevelser!
Någonstans i Sälen.
Maj
Ledigheten fortsatte och med den det hysteriska tempot. Semesterresan avslutades i Berlin med turistande, utgång, whiskey och shopping, mycket najs. Ska helt klart åka dit igen.
I maj var det också dags för att av mina hittills största åtaganden: att vara toastmadame på J:s bröllop. Det var en slitig och intensiv tid fram till bröllopet men så bra det blev till slut.
Veckan innan den stora dagen slöt även en liten men tapper skara upp i Köpenhamn för möhippa. Även den minnesvärd trots regnet som envisades med att vara med oss hela dagen.
Maj avslutades så med en tripp till Eskilstuna och återförening med järngänget från Kalmar. Att också mr Kavaj himself gästade samma stad samtidigt gjorde ju inte saken sämre.
Hjärnorna bakom möhippan kan slutligen ta sig ett glas vin i väntan på
att huvudpersonen ska dyka upp i Köpenhamn.
Juni
Världens sötaste unge fyllde 1 år. Jag fanns på plats för att fira honom, mycket najs. Polarn och Pyret dumpade den svenska midsommaren till förmån för den danska och drog på kryssning. Det blev mycket åka, men så fick vi också se tre länder på typ ett dygn. Sista gången jag bor i en minimal hytt utan fönster dock.
Den andra sommaren på SR Jönköping tog sin början.
Tårta äts med fördel med händerna.
Juli
Juli var både inofficiellt födelsedagsfirande och officiellt. Det förstnämnda var klart bäst. Det gifta paret lämnade barnet hemma och tog med sig Polarn för att förgylla Pyrets tillvaro i Jönköping. De kom tidigt, stannade hela natten. Vi åt gott, hetsade och hade väldigt trevligt. Att kvällen avslutades med ett försök till vattenpipa vid Munksjön gjorde inte saken sämre.
Kusin och jag fick tummen ur och åkte till Stockholm några dagar. Det blev massa mys, god mat och utgång.
Slö dag på Fjäderholmarna i Stockholms skärgård.
Augusti
Månaden blev en blandning av bad, utflykt till Gränna, restaurangbesök, vänner, minigolf, vattenpipa, och slutligen flytt från Jönköping tillbaka till Polarn. Jag var i Nässjö igen och denna gång på obestämd tid.
Restaurangbesök på Piren i Jönköping.
September
Det var återigen dags för en av Polarn och Pyrets berömda roadtrips. Denna gång gick resan till bland annat Vimmerby och Västervik. Vi körde fel, lyssnade på musik och kände kärleken.
Kärleken kände jag också när jag tog två dagar för mig själv i Kalmar. Hotell, havet och middag med J är medicin mot det mesta.
Vacker vy i Oskarshamn.
Oktober
Jag förgyllde livet för mina vänner i skogen genom att vara barnvakt. Ut-flykten gick denna gång till Göteborg där de båda hjältarna återuppväckte världens frodigaste radioprogram, åt gott och faktiskt drack måttligt med sprit.
Stor födelsedagsfest ägde rum i fashionabla hembygdsparken med inslag som skillingtryck, fylla och romantisk middag för tre.
Jag gjorde min första vecka på den lilla tidningen som skulle bli min praktikplats fram till årsskiftet.
Världens bästa present. Ett skillingtryck!
November
Mer fest under årets tristaste månad: inflyttningsfest för att "fira" att J och hennes Karl flyttat tillbaka till brottsplatsen. Vilken fest! total hysteri är bara förnamnet.
Mammut och jag drog till Malmö: gick på teater, hetsdrack vin och bodde på fint hotell. Hann till och med träffa A-mensch en snabb sväng.
Den tvååriga Pyrlovningen firades i Helsingborg. Det blev en helg med kärlek, mat, danska, shopping och lite till. Härliga tider även om hotellet både kunde ha legat bättre och varit frodigare.
Snyggare än någonsin inför en kväll på stan i Helsingborg.
December
Årets sista månad var som alltid innehållsrik. Det var konsert med husguden, en fantastisk resa till Gotland med utgång, vackert väder och foto, jul med all den hets det innebär, slut på praktiken i Tranås och sist men inte minst nyårsafton.
Visby i december.
Nytt år, ny era
Idag var det så då äntligen dags. Sista dagen på praktiken var kommen. Efter att ha svurit, suckat, pustat, idiotförklart och stönat i över två månader var det så dags för sista dagen. Kändes onekligen konstigt.
På något konstigt sätt kommer jag sakna chefens spontana och oförutsägbara beteende, kollegan som jag alltid hade en allierad i, den smått maniska och perfektionistiska receptionisten, den trevliga men ibland översittande annonsförsäljaren och inte minst alla orginal som med jämna mellanrum besöker redaktionen.
Vi har till exempel:
* den äldre kvinnan som går runt på stan och pratar för sig själv, som med en sällan skådad energi driver en gammal oförrätt och som klurar på allt och lite till.
* mannen som i snart två års tid kommit inrusande och påstått att han fått "resning i mål" (ett mål som är tio år gammalt) och att hans fall nu ska tas upp i högsta instans.
* den före detta fotografen som kommer in bara för att snacka lite skit allt som oftast.
* den äldre mannen som kör tidningarna från tryckeriet till redaktionen. Underbart aggressiv människa som efter alla år numera har ett eget passerkort till tryckeriet och kommer och går som han vill.
Nog för att det varit påfrestande, frustrerande och stundtals allmänt meningslöst så handlar det ändå om vänliga människor, om än väldigt väldigt orginella. Kanske kommer jag tillbaka, inte för att jag tror det, men man ska aldrig säga aldrig....
Imorgon blir det nytt år igen (förhoppningsvis kommer en sammanfattning av året som gått) 2009 har varit ett påfrestande år, men jag vill tro att 2010 blir betydligt bättre. Är åtminstone taggad för vårens praktik, så jag tror nog det kommer börja bra iallafall.
Vi ses 2010.
Kärlek vänner.
På något konstigt sätt kommer jag sakna chefens spontana och oförutsägbara beteende, kollegan som jag alltid hade en allierad i, den smått maniska och perfektionistiska receptionisten, den trevliga men ibland översittande annonsförsäljaren och inte minst alla orginal som med jämna mellanrum besöker redaktionen.
Vi har till exempel:
* den äldre kvinnan som går runt på stan och pratar för sig själv, som med en sällan skådad energi driver en gammal oförrätt och som klurar på allt och lite till.
* mannen som i snart två års tid kommit inrusande och påstått att han fått "resning i mål" (ett mål som är tio år gammalt) och att hans fall nu ska tas upp i högsta instans.
* den före detta fotografen som kommer in bara för att snacka lite skit allt som oftast.
* den äldre mannen som kör tidningarna från tryckeriet till redaktionen. Underbart aggressiv människa som efter alla år numera har ett eget passerkort till tryckeriet och kommer och går som han vill.
Nog för att det varit påfrestande, frustrerande och stundtals allmänt meningslöst så handlar det ändå om vänliga människor, om än väldigt väldigt orginella. Kanske kommer jag tillbaka, inte för att jag tror det, men man ska aldrig säga aldrig....
Imorgon blir det nytt år igen (förhoppningsvis kommer en sammanfattning av året som gått) 2009 har varit ett påfrestande år, men jag vill tro att 2010 blir betydligt bättre. Är åtminstone taggad för vårens praktik, så jag tror nog det kommer börja bra iallafall.
Vi ses 2010.
Kärlek vänner.
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det är mycket nu. Slitet uttryck men ack så sant. Många saker och tankar som löper parallellt och beslut som snart måste tas. Vad ska hända efter årsskiftet är den stora frågan. Var ska jag bo och vad ska jag göra?
Tranås blir det iallafall inte. Känns som rätt beslut. Men blir det plugg/ny praktik/något helt annat istället? Jag vet inte. Däremot vet jag att jag är trött på att aldrig kunna ha framförhållning och aldrig kunna planera. En så enkel sak som att ha en egen lägenhet med mina egna saker. Har jag aldrig haft i hela mitt liv. Trist.
Något annat positivt är att 2009 snart är slut. Det innebär att det snart är 2010 och att året som har varit allt annat än frodigt är slut. Hösten har varit jobbig, jag hoppas på en bättring framöver.
Mer utåttjack: den här veckan har jag fått en behövlig påminnelse om varför jag gör det jag gör. Anledningen är att jag är nyfiken på människor, jag gillar att höra folks historier och är övertygad om att alla människor har en historia att berätta. Dessutom får jag lära mig nya saker och få insikt i sånt jag annars inte skulle fått uppleva.
Men! imorgon drar jag till Visby för en välbehövlig helg med egentid. Jag ska tänka, skriva, fota och förhoppningsvis komma hem lite klokare.
Kärlek vänner.
Sånt som är viktigt. På riktigt.
Det gäller verkligen att uppskatta det man har. Särskilt när man behöver det som mest. Själv har jag svårt att uppskatta de människor som finns omkring mig och det stöd de faktiskt ger mig, oavsett om jag är glad, ledsen, förbannad eller olycklig så finns de där och lyssnar och är mer än lovligt förstående.
För alla människor har det inte så. Alla människor har inte föräldrar som förstår så mycket mer än man tror att de gör, som tar massa skit för de vet hur man mår och som alltid ställer upp och fixar. Alla har inte heller vänner som finns där jämt och blir entusiastiska över varje ny möjlighet som uppenbarar sig i mitt liv, trots att livet är väldigt splittrat och trassligt.
Om någon av er som läser det här känner sig träffad och antingen vet med er att ni är en av dem jag pratar om eller för den delen vet med er att ni också har svårt att se det ni har: jag hoppas vi alla en dag kan bortse från oviktiga saker och faktiskt fokusera på det och dem som faktiskt betyder något i våra liv.
Kärlek. Det enda som egentligen betyder något.
För alla människor har det inte så. Alla människor har inte föräldrar som förstår så mycket mer än man tror att de gör, som tar massa skit för de vet hur man mår och som alltid ställer upp och fixar. Alla har inte heller vänner som finns där jämt och blir entusiastiska över varje ny möjlighet som uppenbarar sig i mitt liv, trots att livet är väldigt splittrat och trassligt.
Om någon av er som läser det här känner sig träffad och antingen vet med er att ni är en av dem jag pratar om eller för den delen vet med er att ni också har svårt att se det ni har: jag hoppas vi alla en dag kan bortse från oviktiga saker och faktiskt fokusera på det och dem som faktiskt betyder något i våra liv.
Kärlek. Det enda som egentligen betyder något.
Upp & ner
Det är inte klokt vad man kan hinna med på tre dagar. I fredags morse begav jag och Mammut oss mot Malmö och vidare över till Köpenhamn. Underbart härligt att vara i Danmark igen, att vädret dessutom var ljummet och strålande sol gjorde inte det hela sämre. Det som däremot tog ner det hela lite var att bristen på sömn under veckan hann i fatt mig och slog mig med en klubba i huvudet. Så fruktansvärt trött. Men inte mycket annat att göra än att bita ihop och hänga i. Iallafall.
Framåt eftermiddagen checkade vi in på hotellet i Malmö och upptäckte värsta frodiga badrummet med badkar(!) separat dusch och golvvärme. Härliga tider! det firades med ett skumbad och en kall öl=livskvalitet!
Efter en snabb pizza och hävning av rödvin blev tiden knapp och vi hetsade till teatern och klev innanför dörren när det ringde första gången. Teatern i sig var klart godkänd och gav mersmak på mer kultur.
Lördagen tillbringades dels ute vid Turning Torso i strålande väder och dels med lite shopping på stan. Besöket avrundades på bästa tänkbara sätt med att fika med A. Kanonfika som gav pepp och nya bra tankar.
Söndagen bjöd också på en riktigt bra fika med J. Under tre timmars kvalitetstid hinner man avhandla och resonera kring mycket som är viktigt i livet. Gamla tankar fick lite uppfräschning och nya infallsvinklar. Sedan avrundades helgen med fyra timmar med tv, stickning, mat hets med E & L. Härliga tider!
Eftersom min kropp fortfarande inte har bestämt sig för att jag är frisk så blev det ingen träning idag heller. Jag är så jävla trött på hälsporrar & förkylning som aldrig ger sig!!
Kärlek vänner.
Sliten Hannut i Nyhavn.
Rufsiga Hannut & Mammut i västra hamnen.
Framåt eftermiddagen checkade vi in på hotellet i Malmö och upptäckte värsta frodiga badrummet med badkar(!) separat dusch och golvvärme. Härliga tider! det firades med ett skumbad och en kall öl=livskvalitet!
Efter en snabb pizza och hävning av rödvin blev tiden knapp och vi hetsade till teatern och klev innanför dörren när det ringde första gången. Teatern i sig var klart godkänd och gav mersmak på mer kultur.
Lördagen tillbringades dels ute vid Turning Torso i strålande väder och dels med lite shopping på stan. Besöket avrundades på bästa tänkbara sätt med att fika med A. Kanonfika som gav pepp och nya bra tankar.
Söndagen bjöd också på en riktigt bra fika med J. Under tre timmars kvalitetstid hinner man avhandla och resonera kring mycket som är viktigt i livet. Gamla tankar fick lite uppfräschning och nya infallsvinklar. Sedan avrundades helgen med fyra timmar med tv, stickning, mat hets med E & L. Härliga tider!
Eftersom min kropp fortfarande inte har bestämt sig för att jag är frisk så blev det ingen träning idag heller. Jag är så jävla trött på hälsporrar & förkylning som aldrig ger sig!!
Kärlek vänner.
Sliten Hannut i Nyhavn.
Rufsiga Hannut & Mammut i västra hamnen.
Hetsbloggning
Shit. Längesedan det hände något här ser jag. I livet rör det dock lite på sig...senaste nytt:
* imorgon drar Hannut & Mammut till den frodiga södern
* på söndag ska Hannut hetsträffa folk
* Hannut ska kanske (troligtvis) bli konsult, alltså måste Hannut köpa en ny, värdig garderob
* förkylningen är förhoppningsvis försvunnen
* hälsporren kommer och går
* och ja, Hannut är lika manisk som vanligt
Nu sova. Bättre uppdatering utlovas.
Kärlek vänner.
* imorgon drar Hannut & Mammut till den frodiga södern
* på söndag ska Hannut hetsträffa folk
* Hannut ska kanske (troligtvis) bli konsult, alltså måste Hannut köpa en ny, värdig garderob
* förkylningen är förhoppningsvis försvunnen
* hälsporren kommer och går
* och ja, Hannut är lika manisk som vanligt
Nu sova. Bättre uppdatering utlovas.
Kärlek vänner.
Det är i små städer det händer
Såhär halvvägs in i vecka tre på praktiken känner jag att det är dags för en summering. Hittills har jag lärt mig följande:
* Det måste alltid finnas en Fredrik
* En chef kan ha VÄLDIGA svängningar i humöret
* Morgonmöten är inte ett måste. Eller möten överhuvudtaget är förresten ganska överskattade.
* Småstäder har många orginal. Många av dem dras till lokaltidningen.
* Folk (ofta äldre män) kommer gärna förbi och snackar skit. Då gäller det att hålla god min och snacka med.
* Det finns minst en rättshaverist i varje småstad. Som dessutom gärna påminner journalisterna om sin existens, förlåt sitt fall.
* En frodig artikel (där jag misstänker att jag gjorde bättre ifrån mig än vad den äldre mannen med fördomar mot unga kvinnliga journalister väntade sig) kan generera en tårta.
* En tidning som kommer ut en gång i veckan skapar mindre press. Både bra och dåligt.
* När man är totalt sex personer på hela tidningen så blir man förr eller senare som en liten familj och finner sig själv börja berätta saker om sig själv som man inte brukar göra...
På det hela taget trivs jag väl rätt bra nu när jag slutligen släppte på prestationskraven och slappnade av i vissheten att jag inte måste känna någon press eftersom de trots allt inte betalar mig något.
Så långt allt gott.
Annars då? jo, det är tungt nu. Så tungt som det blir när inte ens de få timmar som ska föreställa dagsljus är ljusa. Tröttheten är massiv och energin i botten. Men förra veckan gjorde jag trots allt en uppryckning och umgicks med folk även i veckan. Det var frodigt. Plus att jag tränade. Det var om möjligt ännu mer frodigt.
Och vad är tacken för det? jo nu sitter jag här med en jävla hälsporre och en halv förkylning. Men jag hade iallafall väldigt trevligt på inflyttningsfesten förra helgen :)
Kärlek vänner.
* Det måste alltid finnas en Fredrik
* En chef kan ha VÄLDIGA svängningar i humöret
* Morgonmöten är inte ett måste. Eller möten överhuvudtaget är förresten ganska överskattade.
* Småstäder har många orginal. Många av dem dras till lokaltidningen.
* Folk (ofta äldre män) kommer gärna förbi och snackar skit. Då gäller det att hålla god min och snacka med.
* Det finns minst en rättshaverist i varje småstad. Som dessutom gärna påminner journalisterna om sin existens, förlåt sitt fall.
* En frodig artikel (där jag misstänker att jag gjorde bättre ifrån mig än vad den äldre mannen med fördomar mot unga kvinnliga journalister väntade sig) kan generera en tårta.
* En tidning som kommer ut en gång i veckan skapar mindre press. Både bra och dåligt.
* När man är totalt sex personer på hela tidningen så blir man förr eller senare som en liten familj och finner sig själv börja berätta saker om sig själv som man inte brukar göra...
På det hela taget trivs jag väl rätt bra nu när jag slutligen släppte på prestationskraven och slappnade av i vissheten att jag inte måste känna någon press eftersom de trots allt inte betalar mig något.
Så långt allt gott.
Annars då? jo, det är tungt nu. Så tungt som det blir när inte ens de få timmar som ska föreställa dagsljus är ljusa. Tröttheten är massiv och energin i botten. Men förra veckan gjorde jag trots allt en uppryckning och umgicks med folk även i veckan. Det var frodigt. Plus att jag tränade. Det var om möjligt ännu mer frodigt.
Och vad är tacken för det? jo nu sitter jag här med en jävla hälsporre och en halv förkylning. Men jag hade iallafall väldigt trevligt på inflyttningsfesten förra helgen :)
Kärlek vänner.
Slå inte min kompis
Kommer ni ihåg de där knapparna många hade för typ tio år sedan där det stod: "slå inte min kompis"? det var en söt och fin knapp. Samma fina och rätta tanke lär vi oss redan som små; man får inte slå andra.
Men vem lär oss egentligen att vi ska vara snälla mot oss själva?
Kan du med handen på hjärtat säga att du är snäll mot dig själv? jag är det iallafall inte. Det är absolut inte så att jag skadar mig själv fysiskt men däremot är jag väldigt bra på att klandra mig själv och ta saker och ting som ett personligt misslyckande. Ett misslyckande som inte är något annat än konstruerat i mitt huvud.
Om jag inte lyckas med mina egna uppsatta mål (träna regelbundet, äta sötsaker sällan och vara allmänt vidigt duktig, ofta inom orimliga gränser) klandrar jag mig själv och känner mig misslyckad. Istället borde jag bara rycka på axlarna och gå vidare och inse att jag inte är misslyckad bara för att jag äter kakor, inte tränar eller inte får allt gjort som jag "borde" få gjort (säger vem?!).
Så snälla vänner. Om ni bara ska göra en sak idag så välj då att vara snälla mot er själva och inte döma er själva.
Kärlek.
Men vem lär oss egentligen att vi ska vara snälla mot oss själva?
Kan du med handen på hjärtat säga att du är snäll mot dig själv? jag är det iallafall inte. Det är absolut inte så att jag skadar mig själv fysiskt men däremot är jag väldigt bra på att klandra mig själv och ta saker och ting som ett personligt misslyckande. Ett misslyckande som inte är något annat än konstruerat i mitt huvud.
Om jag inte lyckas med mina egna uppsatta mål (träna regelbundet, äta sötsaker sällan och vara allmänt vidigt duktig, ofta inom orimliga gränser) klandrar jag mig själv och känner mig misslyckad. Istället borde jag bara rycka på axlarna och gå vidare och inse att jag inte är misslyckad bara för att jag äter kakor, inte tränar eller inte får allt gjort som jag "borde" få gjort (säger vem?!).
Så snälla vänner. Om ni bara ska göra en sak idag så välj då att vara snälla mot er själva och inte döma er själva.
Kärlek.
Återförening och inspiration i Göteborg
Så var det då dags igen. Ut-arna med sikte på världsherravälde fick äntligen ihop sina hektiska liv och kunde ses. Och det vänner var inte en dag för tidigt!
De intog Göteborg med gemensamt tåg på måndagförmiddagen och drog sedan runt tills de var tvungna att skiljas åt på tisdag eftermiddag.
Karut med Karuts ring i Haga. Tyvärr har en sten i ringen gått en ond
bråd död till mötes.
Hade tyvärr inte öppet, vi kände annars att det hade varit en klädsam
affär för oss.
Karut är en äkta UT. Hon kan både gå och byta om samtidigt!
Trångt och mysigt på vandrarhemmet.
Karut tog på sig Ture Sventon-minen när det var dags att posa. Hannut
log, lyckligt ovetande.
Sen blev Karut sig själv igen och kände ett stort behov av att ta på Poseidon.
Det var alltså en värdig, ivrig och fullkomligt underbar vistelse i Göteborg =)
De intog Göteborg med gemensamt tåg på måndagförmiddagen och drog sedan runt tills de var tvungna att skiljas åt på tisdag eftermiddag.
Karut med Karuts ring i Haga. Tyvärr har en sten i ringen gått en ond
bråd död till mötes.
Hade tyvärr inte öppet, vi kände annars att det hade varit en klädsam
affär för oss.
Karut är en äkta UT. Hon kan både gå och byta om samtidigt!
Trångt och mysigt på vandrarhemmet.
Karut tog på sig Ture Sventon-minen när det var dags att posa. Hannut
log, lyckligt ovetande.
Sen blev Karut sig själv igen och kände ett stort behov av att ta på Poseidon.
Det var alltså en värdig, ivrig och fullkomligt underbar vistelse i Göteborg =)
Hannut - barnflickan
Hannut har under sin tid som arbetslös med stor iver gått in i rollen som barnflicka åt tangentbordet. Och sämre jobb kan man helt klart ha än att leka och busa med världens sötaste unge. Jag är väldigt glad för att ha möjligheten att kunna umgås med honom och föräldrar; ni har tillsammans gjort det mycket enklare att slå ihjäl dagarna. Såhär kan det se ut när Hannut goes barnflicka:
Hannut är inte bara barnflicka, Hannut gräver även land!
Det krävs stora grejer för att avgränsa lägenheten för en liten människa.
Det blir lätt lite mycket saker när man umgås med småbarn och föräldrar...
Hannut är inte bara barnflicka, Hannut gräver även land!
Det krävs stora grejer för att avgränsa lägenheten för en liten människa.
Det blir lätt lite mycket saker när man umgås med småbarn och föräldrar...
Att göra sitt bästa
Man kan gnälla som fan. Många gör det, även jag ibland. Men det är mycket svårare att börja ta ansvar för sin egen situation och sitt eget liv istället för att skylla på andra gång på gång.
Men det är ett måste. Att inte göra det är inget annat än en garanti för att bli bitter och missunsam. Jag medger att det känns som att mitt liv har gått lite i stå den senaste tiden: att allt jag gör är att söka jobb som inte ger något mer än tack men nej tack. Något som gjort att den mentala hälsan och energin varit (och är) allt annat än på topp.
I fredags var det återigen dags för att bryta ihop och gå vidare. Denna gång resulterade det i en lista med saker som skulle tas tag i under veckan som kom. Idag är det onsdag och jag har faktiskt bockat av de flesta av punkterna och det känns väldigt bra.
Idag var jag dessutom i Tranås oå någon form av intervju inför praktik. Troligtvis har jag praktiken som i en ask, men jag tror det inte förrän min vän (?!) på AF gett sin välsignelse. Tror det blir bra att ha praktik. Ger något att göra på dagarna, får mig att känna mig nyttig.
Energin Tranås gav mig gjorde att jag äntligen tog tag i två jobbiga samtal (som alltid frågar man sig efteråt varför man drog sig för att ringa dem...)
Alla dagar är inte bra dagar, men det gäller att utnyttja de som är det. Så länge man har gjort det man själv kan för att få en viss händelseutveckling kan man vara nöjd med sig själv. Då är saken liksom utanför ens egen kontroll. Men så länge man tror att någon eller något annat plötsligt ska svepa in och lösa allt är man helt fel ute.
Men det är ett måste. Att inte göra det är inget annat än en garanti för att bli bitter och missunsam. Jag medger att det känns som att mitt liv har gått lite i stå den senaste tiden: att allt jag gör är att söka jobb som inte ger något mer än tack men nej tack. Något som gjort att den mentala hälsan och energin varit (och är) allt annat än på topp.
I fredags var det återigen dags för att bryta ihop och gå vidare. Denna gång resulterade det i en lista med saker som skulle tas tag i under veckan som kom. Idag är det onsdag och jag har faktiskt bockat av de flesta av punkterna och det känns väldigt bra.
Idag var jag dessutom i Tranås oå någon form av intervju inför praktik. Troligtvis har jag praktiken som i en ask, men jag tror det inte förrän min vän (?!) på AF gett sin välsignelse. Tror det blir bra att ha praktik. Ger något att göra på dagarna, får mig att känna mig nyttig.
Energin Tranås gav mig gjorde att jag äntligen tog tag i två jobbiga samtal (som alltid frågar man sig efteråt varför man drog sig för att ringa dem...)
Alla dagar är inte bra dagar, men det gäller att utnyttja de som är det. Så länge man har gjort det man själv kan för att få en viss händelseutveckling kan man vara nöjd med sig själv. Då är saken liksom utanför ens egen kontroll. Men så länge man tror att någon eller något annat plötsligt ska svepa in och lösa allt är man helt fel ute.
Aber.
Jag visste att det skulle hända förr eller senare. Och nu har det hänt. Jag har slarvat bort närmare 1000 ködagar till studentbostad i Stockholm. Jag blir galen. Jävla system som kräver att man ska logga in var tredje månad! Vem fan tänker på det när man jobbar?! så nu är jag tillbaka på noll innan jag ens hann utnyttja alla de där dagarna till en frodig bostad i centrala stan. Gahhhh!
Dessutom kukar a-kassan. Jag blir galen. Allt ska man göra själv tydligen.
Nu ska jag ut och gå och fika med min favoritman ;)
Det har tidvis gått bra
Oktober med dess mörker, blåst och höstkänsla är verkligen inte det optimala tillfället att rycka upp sig. Det hade säkert varit lättare att göra det i maj eller juni när solen lyser längre om dagarna och livet känns enklare. Men nu är det oktober och en uppryckning är ett måste.
Livet är varken optimalt eller enkelt just nu. Men å andra sidan finns det alltid de som har det värre. Att klaga när man har tak över huvudet, mat och pengar så man klarar sig samt vänner och familj som älskar en känns bara bortskämt. Ändå kan jag inte låta bli.
Runtomkring mig har jag människor som tycks ha landat i det de gör och där de är. Det har inte jag. Försök landa när du under det senaste året har flyttat fem gånger (!), har valt ett yrke med extremt osäkra och snåriga anställningsförhållanden och inte kan planera i någon större utsträckning eftersom du inte vet om du kommer få ett jobb och i så fall var och när.
Men nu var det ju uppryckning vi pratade om. När jag läser det jag just skrivit inser jag att det är ett måste. Jag måste helt enkelt gilla läget, iallafall för stunden. Förlika mig med att jag är här, nu. Inse att det inte är för alltid och därför inte ristat i sten. Andas.
Sen gäller det ju också att (för att ta till en klyscha) försöka se det bästa i saker och ting och ta tillvara på situationen. Hur gör man då det?
Jo, genom att uppskatta att jag för första gången på ett antal år bor i samma stad som majoriteten av vännerna och alltså mycket enklare kan träffa dem, att ha familjen till hands, göra saker som ger energi istället för att ta, att vara snäll mot mig själv.
Sen finns det ju faktiskt en del att se fram emot under hösten:
* Födelsedagsfest
* Inflyttningsfest
* Resa till Malmö och Helsingborg
* Konsert
Så vänner, imorgon hoppas jag på att solen skiner på oss alla så det blir lite lättare att gå ut i det vackra höstvädret och rycka upp sig. Trots att det är oktober.
Kärlek.
Torsdagkväll i Nässjö
Sambolivet innebär att dela kvällarna, även om vi nödvändigtvis inte gör samma saker...men just nu tycks vi vara inne i en aktiv fas...
Här följer de senaste dagarnas aktiviteter...
Decopage i låda, mycket praktiskt. Man kan utföra det lite var man vill.
Inte en förkrympt baguette - utan en hel skorpa bland massa delade!
Den beryktade spikmattan. Tjugo minuter med bar överkropp på den varje kväll.
Gör underverk för avslappningen.
Även jag måste ju göra något. Tydligen sticka. Lite lätt ojämnt, men charmigt.
Livet blir roligare när vita muggar porslinsmålas och blir rosa.
Sambon ägnar sig åt att dela på gratisvykort för att kunna decopagea
ännu mer ;)
Här följer de senaste dagarnas aktiviteter...
Decopage i låda, mycket praktiskt. Man kan utföra det lite var man vill.
Inte en förkrympt baguette - utan en hel skorpa bland massa delade!
Den beryktade spikmattan. Tjugo minuter med bar överkropp på den varje kväll.
Gör underverk för avslappningen.
Även jag måste ju göra något. Tydligen sticka. Lite lätt ojämnt, men charmigt.
Livet blir roligare när vita muggar porslinsmålas och blir rosa.
Sambon ägnar sig åt att dela på gratisvykort för att kunna decopagea
ännu mer ;)